Detaljer från målningar grekisk mytologi

Grekisk mytologi

Ur innehållet: Gudar | Hjältar | Lexikon
De forntida grekernas myter om gudar och hjältar var navet i utvecklingen av den antika civilisationen. Grekerna reste tempel och inträttade festliga högtider till gudarnas ära, men även skådespel och idrottstävlingar.

Gudarna betroddes styra världsalltet, men den växande mångfald av gudar och hjältar med tillhörande myter existerade också för att ge moraliska förebilder åt deras levdandssätt. Även om det inte alltid fanns en bokstavlig tro på myterna var de betydellsefulla och de tolkades och omtolkades i symbois med förändrade värdsliga omständigheter.

Enligt den grekiska mytologins skapelseberättelse fanns Chaos före någonting annat och utgjorde då världsrymden som bestod av tomhet och materia som ännu inte hade intagit former. Sedan uppstod jorden, Gaia, ur denna världsrymd och strax därefter underjorden, Tartaros.

Gaia skapade därefter himlen, Uranos, och havet, Pontos. Uranos var make till Gaia och tillsammans fick de flera söner och däribland Kronos. Kronos dödade sin far Uranos och blev den mäktigaste guden, men skulle själv störtas av sin egen son Zeus.

Detta skedde efter ett långt krig mellan Kronos och titanerna på ena sidan och Zeus och dennes bröder på den andra. Då slaget var avgjort och makten tagits från Kronos blev Olympen den nya hemvisten för de styrande gudarna. Zeus var härmed överguden och det finns inga historier om att han skulle besegrats av någon ny härskare.

Denna utvecklingsgång kan också beskrivas i följande uppdelning:

Källor

Anledningar till att vi idag känner till den grekiska gudavärlden beror på antika konstföremål och skrifter. Konstföremål som skulpturer, mosaiker, vaser och mynt avbildade gudar eller scener från mytiska berättelser. De första skriftliga källorna består av lertavlor från bland annat Mykene som härstammar från ca 1200-1000 f.Kr. Många av berättelserna skulle sedermera ingå i de kända dikteposen Iliaden och Odysséen samt Hesiodos epos Theogonin från 700-talet f.Kr. Viktigt för vår kännedom är även flera historiska och filosofiska skrifter.

Förebilder

Precis som för många andra mytologier delar även den grekiska drag av trosföreställningar med andra kulturer. Indiska epos skrivna ungefär samma tid som den grekiska antiken har i vissa fall frändskaper med grekiska hjältesagor. Det har bland annat gått att finna epos med paralleller till Iliaden. En teori är att både den indiska och grekiska kulturen baserat berättelser på ett tidigare indoeuropeiskt arv.

Gudar och gudinnor i grekisk mytologi

De grekiska gudar och gudinnor som ingick i kulturens gudavärld skulle senare återkomma i den romerska och de romerska namnen finns nämnda i presentationerna. Det förekommer dock ofta avvikelser i roller och attribut mellan de grekiska och romerska motsvarigheterna.

AfroditeAfrodite
Kärlekens och skönhetens gudinna som steg upp ur havets skum ...
läs om Afrodite →

ApollonApollon
Solens gud och även konsternas och vetenskapens ...
läs om Apollon →

Mars statyAres
Den illa omtyckta krigsguden ...
läs om Ares →

DianaArtemis
Jaktens grymma gudinna ...
läs om Artemis →

AthenaAthena
Vishetens, civilisationens och vetenskapens gudinna ...
läs om Athena →

CeresDemeter
Jordens och årstidernas gudinna ...
läs om Demeter →

DionysosDionysos
Vinets gud som gav vinstocken till människorna ...
läs om Dionysos →

EosEos
Gryningens och morgonrodnadens gudinna ...
läs om Eos →

ErosEros
Kärlekens gud som med sina pilar sköt förälskelser i varelser ...
läs om Eros →

HadesHades
Namn på dödsguden, men också dödsriket ...
läs om Hades →

Vulcanus med släggaHefaistos
Uppfann elden och ansågs vara orsak till vulkanutbrott ...
läs om Hefaistos →

Vesta avbildad bredvid brinnande eldHera
Dyrkas bland annat som äktenskapets gudinna ...
läs om Hera →

Merkurius med sin stavHermes
Resans gud som agerade som budbärare mellan gudarna ...
läs om Hermes →

Vesta avbildad bredvid brinnande eldHestia
Hemmets och härdens gudinna ...
läs om Hestia →

saturnusKronos
Tidens gud och fader till Zeus som han också störtades av ...
läs om Kronos →

MedusaMedusa
En av de tre gorgonerna och med en blick som förstenade ...
läs om Medusa →

NemesisNemesis
Hämndgudinnan som bestraffade människor med hybris ...
läs om Nemesis →

Orfeus och EurydikeOrfeus
Spelade så vackert med sin harpa att allting i underjorden stannade ...
läs om Orfeus →

Pan blåser i flöjtPan
Dyrkades som skogens, betesmarkernas och beteshjordarnas gud ...
läs om Pan →

PoseidonPoseidon
Den mäktiga havsguden med treudden som attribut ...
läs om Poseidon →

PrometheusPrometheus
Titanen som skapade människan ...
läs om Prometheus →

jupiterZeus
Överguden i den grekiska mytologin med blixten som attribut ...
läs om Zeus →

Fler gudar och gudinnor i den grekiska mytologin:

Askleipos - läkekonstens gud.
Atlas - titan som bar himlavalvet på sina axlar.
Helios - personifikation av solen.
Dike (Justitia) - rättvisans gudinna.
Nike (Victoria) - segerns gudinna.
Tyche (Fortuna) - lycko- och ödesgudinna.
Leto (Latona) - titanska och mor till Apollon och Artemis.

Det finns gudar inom åtskilliga områden, allt från schackets gudinna (Caissa) till skvallrets gudinna (Pheme). En bra resurs på engelska där du kan läsa om fler grekiska gudomligheter är Theoi Greek Mythology.

Hjältar i den grekiska mytologin

Hjältar utgör vid sidan av gudarna viktiga figurer i den grekiska mytologins många berättelser. Dessa är ofta halvgudar, heroer.

AkillesAkilles
Grekernas store hjälte i det trojanska kriget ...
läs om Akilles →

HeraklesHerakles
Hans många bedrifter kulminerade i de tolv stordåden ...
läs om Heraklas →

Medea och JasonJason
Huvudperson i legenden om argonauterna och det gyllene skinnet ...
läs om Jason →

TheseusTheseus
Känd bland annat som den som besegrade Minotaurus ...
läs om Theseus →

Andra figurer och varelser i den grekiska mytologin:

Agamemnon - kung av Sparta och grekernas fältherre i kriget mot Troja.
Andromeda och Kassiopeia - Kassiopeia höga syn på sin egen skönhet drabbade hennes dotter.
Atalante - vindsnabb kvinna som till slut besegrades i en löptävling med gudars list.
Daidalos och Ikaros - den skickliga skulptörer och dennes son som flög för nära solen.
Danaë - känd från historien om Zeus och guldregnet.
Klytaimestra - förknippas med mordet på sin make Agamemnon.
Oidipus - blev kung men kunde inte undfly sitt öde.
Pandora - öppnade asken med världens olyckor.
Sisyfos - retade upp den mäktige Zeus och fick ett särdeles hårt straff.
Skylla - nymf som förvandlades till havsmonster.
Tyfon - ormmonster med hundra ögon.

Lexikon

Förutom de gudar och varelser som är presenterade med egna artiklar följer här en översikt över diverse namn och dylikt som tillhör den grekiska mytologin.

Acheron – suckarnas flod, gränsflod till Hades.
Ambrosia – gudarnas föda.
Argos – en jätte med hundra ögon varav några alltid är öppna.
Argonauter – medlemmar av besättningen på skeppet Argo där Jason hade befälet och upplevde många strapatser då de sökte efter det gyllene skinnet.
Cykloper – jättelika enögda varelser.
Elysion – det mytologiska paradiset, jmf. ordet elyseisk.
Furierna (erinyerna) – hämndgudinnor, som ibland framställs som en större skara, men oftare i form av trion Alekto, Megaira och Tisifone. Dessa inkallades för att jaga förbrytarna då ett mord begåtts.
Gorgoner – tre systrar varav Medusa är den mest kända. De andra två är Euryale och Stheno.
Gracerna (chariterna) – charmens, skönhetens och glädjens gudinnor som till namn var Aglaia, Euphrosyne och Thalia.
Harpyor – fågellika monster vars huvuden, och i vissa avbildanden även kroppar, hade drag av en kvinna.
Helikon – ett berg i Östra Grekland som under antiken ansågs vara hemvist för muserna.
Hellas – ett namn på det område som beboddes av hellener (greker) under antiken.
Heroer – halvgudar, t.ex. Herakles vars far var Zeus och modern en människa. Ofta dyrkade lokalt eller i mindre regioner.
Horerna – gudinnor som bestämde årstiderna.
Hybris – att som dödlig vilja likna gudarna ansågs vara en högfärdssynd, vilket kallades hybris och fick till följd att gudarna utdelade ett lämpligt straff.
Kabeirer – demoniska väsen.
Kentaurer – varelser med en hästs underkropp och en människas överkropp, vilka levde på berget Pelion.
Minotaurer – varelser med en tjurs underkropp och en människas överkropp.
Moirai – ödesgudinnorna, vars namn är Klotho, Lachesis och Atropos.
Muserna – poesins gudinnor som var barn till Mnemosyne och Zeus.
Nereiderna – havsnymferna som sades leva på havets botten.
Nektar – gudarnas dryck.
Nymf – kvinnligt gudaväsen som ofta identifierades med det omgivande landskapet, exempelvis havsnymf.
Okeanider – vattennymfer som var döttrar till titanen Okeanos.
Olympen – Greklands högsta berg och gudarnas hemvist.
Othrys – Ett berg i centrala Grekland och enligt sägnen hemvist för titanerna.
Plejaderna – de sju döttrarna till Atlas och Pleiones som av Zeus förvandlas till stjärnor.
Pythia – prästinna, mer känd som oraklet i Delfi, som gav orakelsvar vid templet i Delfi.
Satyr – manligt naturväsen som är en återkommande figur i mytens och sagans värld med horn, klövar och svans. Motsvaras i romersk mytologi i viss utsträckning av fauner.
Sfinx – varelse med lejonkropp, fågelvingar och kvinnohuvud som ställde gåtor till de som råkade henne och fann man inte rätt svar på gåtan kostade det ens liv. Sfinxen återfinns också i andra kulturer med en något annorlunda framtoning.
Sibylla – spåkvinna.
Sirenerna – kvinnliga andeväsen med fågellika kroppar vars förädiskt vackra sånger lockade sjöfarare mot undergången.
Styx – floden som gränsar mellan dödsriket Hades och de levandes plats. Enligt myten förs de döda över denna flod av färgkarlen Karon.
Telchiner – demoniska väsen som levde både på land och i havet.
Titaner – tidiga gudar som fanns innan de olympiska gudarna. Titanerna var alla barn till Gaia och Uranos.

Textkällor

Buxton, Richard. Den grekiska mytologins värld (2004).
Mavromataki, Maria. Grekisk mytologi & kult (1997).
Day, Malcolm. Gudar och gudinnor i Antik mytologi (2007).

Bildreferenser

Bilderna längst upp på sidan är samtliga detaljer från målningar. Bild vänster: Dionysos av Caravaggio; bild mitten: Prometheus bringt der Menschheit das Feuer av Heinrich Fueger; bild höger: Pandora av Jules Joseph Lefebvre.