Tartaros

I den grekiska mytologin var Tartaros en av de första gudarna eller ”entiteterna” som blir till i samband med skapelsen av världen. Tartaros utgör underjorden och kom till efter Chaos och Gaia.

Det finns vid sidan av detta en annan betydelse, vilken blev alltmer gällande i ett senare skede, hos Tartaros som en del av underjorden (Hades). Tartaros är då ett slags lägre skikt i underjorden dit de allra värsta syndarna förpassas. Här vistades Kronos tillsammans med titanerna efter dem blivit av med den högsta makten till de olympiska gudarna. Här fanns också Tantalos som begått ett allvarligt brott mot gudarna och som stod nedsänkt i vatten med frukter hängande ovanför huvudet – både vattnet och frukterna drog sig dock undan varje gång den törstande och hungrande försökte komma åt någotdera. Likaså var det den sista platsen för Ixion som hade dödat sin far och efter att Zeus tagit honom till nåder kurtiserat dennes maka.

Tartaros är alltså ej att förväxla med Hades som utgör hela underjorden. Den romerska författaren Vergilius beskriver denna region som omgiven av den flammande floden Phlegeton och inhägnad av tre murar för att hindra någon att fly. Skulle någon ta sig förbi dessa hinder väntar monstret Hydra samt den ständigt vakna hämndgudinnan Tisifone.

Grekisk mytologi

Textkällor

Wikipedia.org, http://en.wikipedia.org/wiki/Tartarus