Herakles

Motsvarighet i romersk mytologi: Herkules
Herakles och kvinnorHerakles är en halvgud med Zeus på fädernesidan och den dödliga drottning Alkmene på mödernet. Herakles kom till efter Zeus lurat Alkemene genom att inträda i hennes make Amditryons gestalt.

När kännedom om barnets tillblivelse nådde Hera, Zeus maka, fylldes hon av vrede som skulle förbittra Herakles liv från barn till vuxen. I ett första försök att tillintetgöra frukten av Zeus felsteg lät hon två ormar ringla sig fram till spädbarnet, men redan nu var Herakles utrustad med extraordinär styrka med vilken han oskadliggjorde ormarna.

Herakles liv fick också mörka sidor och en stor tragedi, iscensatt av Hera, drabbade honom värst. Den alltjämt bittra gudinnan skickade sin budbärare Iris till jorden för att förmå Lyssa (Vansinnet) att förmörka Herakles förstånd. I en stund av sinnesförvirring tar Herakles livet av sin hustru Megara och sina barn.

Detta skildras i en av Euripedes tragedier som tagit sitt namn från den grekiske hjälten. Här berättas också hur Herakles återvänder till sin hemstad Thebe och hämnas på Lykos som dräpt kung Kreon och övertagit tronen.

Herakles kopplas annars främst till en rad stordåd han utförde där var och ett visar prov på övermänsklig förmåga. Bland stordåden, tolv till antalet och som alla utfördes på uppdrag av kung Eurystheus, ingår episoden hur han besegrade träskormen Hydra. Hydran hade flera huvuden och ifall ett kapades växte ett nytt ut. Heraklas kunde besegra vidundret genom att en medhjälpare svedde stumparna efter varje huvud Herakles högg av. I andra storverk berättas det bland annat om hur han dräpte lejonet i Nemea, fångade vildsvinet på Erymanthos och drev bort de stymfaliska fåglarna. I det sista av storverken och ett av dem farligaste steg han ner till de dödas rike för att bära upp Hades jättehund till dagsljuset.

En tid efter de utförda storverken får Herakles en ny hustru i Deianeira efter en strid om henne med flodguden Acheloos. Även denna kärlekshistoria får ett tragiskt slut. För att försäkra sig om att Herakles är henne trogen smörjer hon in hans mantel i vad hon tror är ett kärleksmedel, men i stället är det gift – kentauren Nessos som stupat för en av Herakles förgiftade pilar hade bedrägligt gett Deianeira rådet att använda hans blod då det alltid skulle bevara Herakles kärlek för henne (en alternativ version berättar att Deianeira var medveten om att blodet var förgiftat och lät tilldela sin make plågan som hämnd för dennes kärlek till rivalen Iole).

Herakles som snart erfar smärtorna från giftets verkan kan sedan inte få av sig manteln utan att också hans hud följer med och för att slutgiltigt fly de ohyggliga smärtorna bränner han sig själv till döds. Historien om Herakles slutar emellertid inte där utan genom ett mirakel hamnar han på Olympen som odödlig och får gudinnan Hebe som hustru.

Herakles är en av de största grekiska mytiska hjältarna och han framställs ibland med egenskaper som vild och primitiv vid sidan av hjältemodet. Kanske mer känt än Herakles är namnet Herkules som hans romerske motsvarighet bar.

Hjältehistorien om Herakles har förmodligen sitt ursprung ända tillbaka till yngre stenåldern och tiden då människor levde av jakt. Den antike Herakles beskrivs ibland som klädd i djurhudar och beväpnad med en klubba. Det går dessutom att finns vissa likheter med Gilgamesh i det Mesopotamiska hjälteeposet.

Grekisk mytologi

Textkällor

Buxton, Richard. Den grekiska mytologins värld (2007).
Mavromataki, Maria. Grekisk mytologi & kult (1997).
Armstrong, Karen. Myternas historia (2005).

Bildreferens

Bilden är en detalj från en målning av Luca Giordano som föreställer Herakles omgärdad av kvinnor.