målningar med motiv från romersk mytologi

Romersk mytologi

Ur innehållet: Gudar | Lexikon
Den romerska mytologin är i flera avseenden knuten till den grekiska då romarna importerade gudarna från grannlandet i öst och assimilerade dessa med sin religion. Det införlivades även gudar från andra kulturer och särskilt från det etruskiska riket. Därutöver fanns det inhemska gudar och gudinnor, vilka dock efter den romerska invasionen av Grekland på 100-talet f.Kr. i allt högre grad ersattes av grekiska förebilder.

De grekiska gudarna, vilka gavs nya namn, bör betraktas som just förebilder och inte nödvändigtvis som direkta motsvarigheter då romarna hade en annan kultur och historia. En guds eller gudinnas betydelse kan således skilja sig åt väsentligt i de olika mytologierna. Ett exempel på det är krigsguden Mars som var central i romersk gudadyrkan medan motsvarigheten Ares hade en mer undanskymd roll i den grekiska kulturen. Att romarna var ett mer krigiskt folkslag än grekerna lär sannerligen ha spelat in. Av liknande anledningar skulle Apollo, motsvarigheten till den mäktige Apollon, få en mer tillbakadragen roll i romarnas gudavärld.

Likväl skedde ingen utveckling av de importerande gudarna i den mån att nya myter kring dem uppstod utan i stället skedde omtolkningar och deras religiösa funktioner omdanades i mötet med en ny kultur.

Precis som i andra kulturer där gudar vördades var böner, gåvor och offer en viktig del i den religiösa utövningen. Deras funktion var att blidka gudarna och en god relation med en gud kunde innebära en rad fördelar. Även romerska statsöverhuvuden kunde dyrkas som gudar eller halvgudar. Till exempel ansågs kejsar Augustus vara en avkomma från Apollo.

Betydelsefulla gudar och gudinnor i den romerska mytologin

Jupiter
Jupiter dyrkades som himmelsgud innan assimileringen med den grekiska kulturen och ett bevis därpå är Jupitertemplet på Capitoleum som byggdes redan 500 f.Kr. Med tiden skulle hans roll alltmer likna Zeus och han skulle också överta dennes blixt som attribut och vapen. Jupiter skulle bli den högsta guden och kallades även Optimum Maximus (som ungefär betyder "bäst och störst").

Mars
Krigsguden Mars var son till Juno allena och befruktningen skedde med hjälp av en magisk blomma som gudinnan Flora bistod med.

Romarna besatt en otrolig krigsmaskin som skapade ett av de största imperierna under världshistorien. Från att först ha utökat riket till den italienska halvön skulle det romerska riket fortsätta expansionen och när det var som störst kontrollerades allt land runt Medelhavet och stora delar av dagens Europa. Som krigsgud var därför Mars en av de viktigaste gudarna och dyrkades särskilt av soldater. Genom att tillbe honom skulle krigets utgång bli gynnsam. Hans symbol var lansen. Vid sidan om Mars fanns också en mindre dyrkad krigsgudinna, Bellona, som ibland framställs som hans syster och ibland som hans gemål.

Quirinus
En sabinsk gud som under den tidiga romerska mytologin stod i centrum tillsammans med Jupiter och Mars. Quirinus betraktades som en kontrast till Mars; då den senare förknippades med det militära stridsfältets domän ansågs Quirinus övervaka det civila livet. Han dyrkades sålunda särskilt i fredstider och var också åkerbrukets gud.

Quirinus associeras med Romulus som var son till Rhea Silvia och Mars. Romulus och hans bror Remus – som mördades av Romulus – är enligt äldre berättelser grundläggarna av Rom. Huruvida Romulus kan ha varit en verklig härskare i det tidiga kungariket är oklart, men enligt dåtidens historiker var han det och han blev efter sin död upphöjd till gudom och dyrkades då som Quirinus (Minerva skulle senare överta rollen från Quirinus som Roms beskyddare).

Juno
Juno har i den romerska mytologin en större roll än vad hennes motsvarighet, Hera (eller Dione), har i den grekiska. Hon smider heller inte lika grymma ränker som Hera, vilket säkert kan förklaras en del i att Jupiter var en mer lojal make än Zeus. Det är oklart exakt vilka roller Juno har, men hon är verksam på många områden och särskilt ses hon som en äktenskapets beskyddarinna där hon i olika förehavanden står på kvinnornas sida. Hon har fått ge namn åt månaden juni som ansågs vara en extra lyckosam tid för bröllop.

Vesta
Eldens och härdens gudinna som hade sitt eget tempel på Forum Romanum där en evig eld brann – den fick aldrig slockna då den symboliserade Roms existens. Templet vaktades av sex prästinnor, vilka kallades vestaler. Vestalerna som måste avge kyskhetslöfte levde i templet under trettio år innan de avlöstes av nya.

Vesta var också hemmets viktigaste gudom som dyrkades ihop med larer och penater som var beskyddande andar och ansågs skydda huset och dess tillhörigheter. Den grekiska förebilden var Hestia.

Janus
Janus var alltings börjans gud och ibland räknas han som den allra första guden. Därför är årets första månad januari uppkallad efter honom, men han är likaså involverad i övergångar och avslut. Janus brukar avbildas med två ansikten, vilka symboliserar varsin blick mot början respektive slutet.

Aeneas
Aeneas var en av få överlevande från det trojanska kriget och flyr från det brinnande infernot efter att Troja gått under med fru och dotter samt sin fader bärandes på ryggen. Hans öden skildras av Vergilius i det latinska nationaleposet Aeneiden – som är döpt efter honom – och i likhet med Odysseus tvingas han till många irrfärder förrän han når det som idag heter Italien och blir sedermera en stamfader till tidiga romerska ätter.

Aeneas skulle dyrkas som nationalhjälte i det romerska riket och upptas som gud efter att modern Venus framlagt hans bravader för Jupiter.

Fler gudar och gudinnor finns omnämnda nedan under "Lexikon". Eftersom de romerska gudarna i många fall helt eller delvis har grekiska motsvarigheter kan du hitta mer läsning om sådana i sektionen med grekisk mytologi.

Arvet från de romerska gudarna till vår tid

Dagens Europa har ärvt mycket från den romerska civilisationen. Även om gudarnas ursprungliga inverkan på mänskligt liv är oss fjärran stöter vi ofta på deras namn i vardagslivet och på andra områden.

De romerska gudarna har bland annat få ge namn åt några av årets månader. Förutom redan nämnda januari (Janus) och juni (Juno) även Majus för maj och förstås Mars för mars.

Likaså är planeterna uppkallade efter romerska gudar. Den största planeten har fått sitt namn efter den mäktigaste guden, Jupiter (dess månar har fått namn från hans älskarinnor respektive avkommor). Vidare har Mars fått sitt namn efter krigsguden genom dess röda färgs hänsyftning på krig. Likaså finns en orsak gällande färg i namngivandet av den blå planeten Neptunus, vilket är taget efter havsguden.

Lexikon

Förutom de gudar som presenterats följer här en översikt över diverse namn och dylikt som tillhör den romerska mytologin.

Amor – den romerska versionen av Eros.
Apollo – den romerska versionen av Apollon.
Aurora – den romerska versionen av Eos.
Bacchus – den romerska versionen av Dionysos.
Castor och Pollux – tvillingbröder som blev stjärnbilden tvillingarna.
Ceres – åkerbrukets gudinna, en av de inhemska och äldsta gudarna. Beskyddade gifta kvinnor och enligt en stadga fick den man som skiljde sig utan lagliga skäl donera halva sin egendom till Ceres tempel.
Concordia – endräktens gudinna.
Cupid – ett bevingat barn som associerades med Amor och orsakade förälskelser genom att skjuta kärlekspilar i hjärtat på sina ”offer”.
Diana – förknippades ursprungligen med månen innan hon assimilerades med grekiska Artemis.
Dido – Aeneas älskare och grundare av Kartago.
Discordia – tvedräktens gudinna.
Elagabalus Sol Invictus – solgud som var högt dyrkad under den sena romerska eran.
Faunus – herdegud, som likt Ceres var inhemsk och bland de första i den romerska gudavärlden. Förekommer även i plural som fauner.
Fides – trohetens gudinna. Flera moderna organisationer har tagit detta namn och det latinska uttrycket bona fides för god tro används fortfarande.
Flora – blomningens gudinna.
Fortuna – lycko- och ödesgudinnan. Framställs i konsten stående på ett klot eller hjul.
Herkules – eller med stavningen Hercules var den romerska motsvarigheten till den grekiske hjälten Herakles.
Justitia – den romerska versionen av D ike.
Juventa – ungdomens gudinna (jmf. ordet juvenil).
Libertas – frihetens gudinna.
Luna – namn på månen, vilken också veckodagen måndag blev uppkallad efter.
Magna Mater – ”den stora modern”, representerades av en svart meteorit.
Merkurius – förknippades med affärer och handel och identifierades även med Hermes.
Minerva – Roms beskyddarinna på samma sätt som Athena är Atens.
Neptunus – ursprungligen sötvattnets gud, men senare motsvarande den grekiske guden Poseidons roll som havsgud.
Ops Consiva – välståndets gudinna.
Orcus – den romerska versionen av Hades, alternativt namn Pluto.
Parcer – ödesgudinnor (jmf med Moirai i grekisk mytologi), till namn Atropos, Lachesis och Clotho.
Saturnus – ursprungligen en skördegud som sedermera likställdes med den grekiska Kronos. Veckodagen lördag blev uppkallad efter denne.
Silvanus – skogarnas gud och de manliga slavarnas beskyddare, vilka ofta jobbade utomhus i lantliga miljöer eller i skogen.
Sol – namn på solen, vilken också veckodagen söndag blev uppkallad efter.
Somnus – sömnens gud.
Venus – ursprungligen vårgudinna som senare assimilerades med Afrodite.
Victoria – segergudinnan.
Vulcanus – ursprungligen eldgud som senare assimilerades med Hefaistos.

En längre lista med romerska gudar och deras områden.

Textkällor

Näsström, Britt-Mari. Romersk religion (2005).
Cottrell, Arthur (red.). Mytologi – Gudar, hjältar, myter (2014).
Senior, Michael. Vem är vem i mytologin (1985).

Bildreferenser

Bilderna längst upp på sidan är detaljer från målningar och illustrationer. Bild vänster: Fortune av Tadeusz Kuntze-Konicz; bild mitten: Jupiter et Junon av Annibale Carracci; bild höger: Mars av Johann Baptist Straub.