• grekisk mytologi
• romersk mytologi
• nordisk mytologi
• +

Helios

Motsvarighet i romersk mytologi: Sol
Helios är personifikationen av solen i grekisk mytologi. Den grekiska guden Apollon betraktas förvisso som solgud, fast skillnaden är att Helios är själva personifikationen av solen på samma sätt som Poseidon är en havsgud medan Pontos är personifikationen av havet.

Helios sammankopplas således med solen och myten tecknar en metaforisk bild över solen som dragen av fyra hästar farande fram i en gyllene vagn över himlavalvet. Färden började då Helios steg upp ur världshavet (Okeanos) på morgonen och ändade på kvällen i motsatt väderstreck i samma hav. Kvällen skänkte honom vila innan han under natten seglade tillbaka på havet.

Enligt gudarnas stamtavla var Helios son till titanerna Theia och Hyperion (Hyperion var för övrigt en tidigare solgud). Hans syskon var Eos (Gryningen) och Selene (Månen). Själv förälskade sig Helios i havsnymfen Klymene som födde honom sju barn: heliaderna.

Helios tillbads särskilt på Rhodos, som döpts efter solgudens hustru, där den jättelika kolossosstatyn föreställande solguden stod innan den förstördes i en jordbävning.

Helios hade en son, Faëton. En episod som ofta återberättas är då Faëton ville färdas i den gyllene vagnen, vilket fadern gick med på för att göra sin son förnöjd. Färden skulle dock bli ödesdiger då Faëton inte lyckades förmå hästarna att ta ut rätt bana och vagnen styrde för nära jorden. Det ledde till att en del av landmassan förvandlades till öken och de människor som befann sig i närheten brändes svarta – enligt myten utgör denna händelse förklaringen till att somliga har en mörk hudfärg. För att inte Faëtons färd i vagnen skulle bli än mer fatal ingrep Zeus vars kastade blixt mot solgudens son störtade denne mot sin död i floden Eridanos.

← Grekisk mytologi