Afrodite

Motsvarighet i romersk mytologi: Venus
Afrodite med duvor målningEnligt den grekiska gudasagan steg Afrodite upp ur havets skum efter att vindguden Zefyros blåst henne på ett musselskal till Cyperns sydvästra kust (hon kallas ibland för Cypris). Bakgrunden till detta sublima sätt att komma till världen var att hennes far, himmelsguden Uranos fick sitt kön avhugget av Kronos som kastade det i havet. Under flera hundra år började en kropp bildas som slutligen steg upp med havsskummet och blev en skönhet som aldrig tidigare skådats. Gudinnan Afrodite föddes således på ett annorlunda vis och hennes tillkomst är en av den grekiska mytologins många häpnadsväckande beskrivningar.

Afrodite var kärlekens och skönhetens gudinna. Den cypriotiske kungen Pygmalion drabbades värst av Afrodites skönhet. Efter att ha skymtat henne förblev hon fäst på kungens näthinna och han försmådde därefter alla övriga levande kvinnor. Hans tankars upptagenhet med Afrodite yttrade sig i att han avbildade henne i form av en staty av elfenben. Detta resulterade i sin tur i att han blev förälskad i statyn.

Historien har dock inte sitt slut där utan en natt då Pygmalion somnat framför statyn stiger Afrodite in rummet och med andedrag skänker hon liv åt statyn som blir kött och blod. Nästa morgon vaknade Pygmalion med sitt konstverk och sin dröm sovandes i sin famn. Symboliken i Pygmalions öde vittnar om hur en kärleksdröm kan förvandlas till verklighet och historien bekräftar Afrodites position som sexualitetens gudinna.

Men den riktiga Afrodite fick en annan älskare i Hermes, gudarnas budbärare. Deras son gavs ett namn bestående av delar från båda deras namn: Hermafroditos. Denne Hermafroditos skulle en dag bada i en sjö och uppvaktades då mycket hängivet av en nymf som under omfamningen bad till gudarna att inget någonsin skulle separera dem åt. Hennes vilja besannades bokstavligt: Hermafroditos och nymfen blev tillsammans en varelse med två kön. Dennes namn har sedermera fått beteckna en androgyn person (hermafrodit). Notera också sambandet mellan Afrodite och Hermes genom deras motsvarigheter i romersk mytologi som bär namnen Venus respektive Merkurius, vilka även är namnen på jordens två innanliggande himlakroppar i planetsystemet.

Efter en kärlekshistoria med Adonis som slutat olyckligt – den fagre Adonis dödades av ett vildsvin under en jakt – blev Afrodites make till slut Hefaistos, vilket snarast var ett straff utdelat av Zeus i förtrytelsen över att hans egna känslor för gudinnan inte besvarats.

Afrodites var mor till ytterligare barn som frukten av olika utomäktenskapliga förbindelser. De flesta kom till genom älskogsförbindelsen med krigsguden Ares som gav upphov till barnen Fobos, Deimos, Harmonia och Eros. Fruktbarhetsguden Priapos var ett annat barn om vars faderskap källorna berättar olika. Vanligt är att vinguden Dionysos pekas ut som fadern. I barnalstringen ingick också Rhodos, gudinna av samma ö, vars fader var Poseidon.

Grekisk mytologi

Textkällor

Kallifatides, Theodor. Afrodites tårar: om gamla gudar och eviga människor (1996).
Theoi.com, http://www.theoi.com/Olympios/AphroditeFamily.html.

Bildreferens

Bilden är en detalj från målningen Afrodite framställd av Nils Bergslien tillsammans med duvor som var Afrodites kära följeslagare.