teckningar med motiv från kinesisk mytologi

Kinesisk mytologi

Ur innehållet: Gudar | Lexikon
Den kinesiska civilisationen uppstod i bördiga områden kring Gula floden och Yangtze-floden samt längre söderut där det fans möjligheter att livnära sig på fiske. Det äldsta kinesiska riket, Shangdynastin, uppstod i de norra delarna.

I regionens tidiga historia fanns en gudom vid namn Di som dyrkades som den största guden och som under Shangdynastin fick namnet Shang Di. Efter att Shangs rike erövrades av det krigiska folk som la grunden för Zhoudynastin under 1100-talet f.Kr. ändrades namnet till Tian och med starkare betoning på denne som himmelsgud. Under den långa kinesiska historien skulle det ske många omkastningar gällande gudsdyrkan och trosbekännelser.

Den kinesiska mytologin innehåller inte promiskuösa berättelser på samma sätt som de grekisk-antika eller heller inte lika mycket legendariska slag som i till exempel den keltiska. I kinesisk religiös tradition finns en nära koppling mellan natur och samhälle, vilket kommer till uttryck i tron att en kejsares sätt att styra kan påverka harmonin i universum.

Till skillnad mot vad som i många andra kulturer är svunna gudavärldar är berättelser med mytiska inslag fortfarande förekommande i Kina. Dessutom offrar många kineser fortfarande till gudar vid årets högtider.

Religioner i Kina

Det är svårt att göra en avgränsning av den kinesiska mytologin då det finns tre skilda religionsinriktningar: konfucianism, taoism (även kallat daoism) och buddhism.

Konfucianismen kan inte räknas som en sannskyldig religion utan är i hög grad baserad på Konfucius (551-479 f.Kr.) filosofiska läror. Taoismen vars grundare är Lao Zi (levde på 600 f.Kr.) har också en filosofisk sida, men är till stor del uppbygd kring religiösa föreställningar och inbegriper en polyteistisk gudsdyrkan som med tiden blev folkreligion. Buddhismen spred sig till Kina från Indien och etablerade sig under Handynastin (206 f.Kr. till 220 e.Kr.). Även om buddhism fått stort genomslag i det religiösa livet är den något mindre betydande för traditionell gudstro.

Källor

Om tidig kinesisk mytologi finns skriftliga källor i form av fragment bevarade från omkring 600 f.Kr. Några sammanställningar av en panteon existerar inte utan delar av gamla traderade myter infogades här och var i filosofiska, litterära och historiska skrifter. Därav består källorna av många korta och osammanhängande berättelser, vilka dessutom ofta förekommer i varierade versioner.

Skapelsemyter

Det finns flera skapelsemyter där en auktoritär version saknas. Inom den kinesiska folktron finns inte någon tanke på en bestämd skapare. Som den första varelsen i universum berättas det om Pan Gu –
vinden kom från hans andedräkt, åskan från hans röst, solen från hans ögon och bergen från hans lemmar. Kroppsväskorna blev floderna och regnen medan hans övriga kropp skapade jorden. Hans kroppshår blev växter och lössen på hans kropp blev människor.

I en annan skapelsemyt involveras Nugua, en gudinna som knådar de första människorna av lera. Av den gula leran uppstår högsta klassen; gul är en viktig färg i Kina som bland annat symboliseras dynastierna. En fjärde myt om världens tillblivelse berättar om att allting uppstod ur en ånga eller dimma. Ibland förenas de fyra skapelsemyterna i högre grad.

En annan skapelsemyt involverar samma Pan Gu och berättar att denne sovit i ett ägg i 18 000 år då han vaknar till svart mörker och fullkomlig tystnad. När han slog mot innandömet brast ägget och delade sig. Den ena halvan sjunk medan den andra steg och dessa skulle utgöra jord och himmel. Pan Gu höll sedan isär jorden och himmelen och medan han såg till att avståndet ökade tilltog hans egen storlek. Efter han separerat de båda delarna i 18 000 ytterligare år sjunk han ned och dog.

Denna skapelsemyt kan härstamma från tibetansk mytologi där de två delarna av ägget ses som två kosmiska krafter: Yin och Yang. Yin var den tyngre materian som föll nedåt och formade jorden medan Yang var den lättare och steg uppåt och blev himmelen.

Yin och Yang

Yin och Yang är inom kinesisk tradition namnen på de två krafter (eventuellt var det från början fråga om gudomliga väsen) som antogs genomsyra allting. Yin utgör den kvinnliga kraften som är eftergiven och mörk medan Yang är den manliga kraften som är stadig och ljus. Ibland anses Yin också vara en plats där de dödas andar bor medan de levande finns kvar i Yang. 

Draken i den kinesiska mytologin

Drakar är centrala i den kinesiska mytologin, de förekommer mer än andra djur och det finns ofta drakmotiv på textiler och keramik. Den kinesiska draken skiljer sig från den västerländska bilden av ett bevingat eldsprutande monster. I kina är andas draken inte eld utan moln och den förknippas med vatten – draken som ofta framställs som ormliknande har makt över floder, sjöar och strömmar. Den är en återkommande symbol för kejsaren, men även för visdom. Drakarna ansågs i regel inte ondskefulla och kunde ibland uppträda i mänsklig form även om de för det mesta befann sig i de odödligas värld.

Gudar och gudinnor

Här inkluderas även halvgudar och andra mytiska figurer.

Pan Gu
Ofta benämnd som halvgud. Figurerar i en av skapelsemyterna som den första varelsen i universum. I den ena vaknar han i ett ägg vars två delar med tiden blir himmel och jord. I en annan blir jorden och naturfenomenen till från delar av hans kropp.

Nugua
Gudinna som är involverad av skapandet av de första människorna. Skulle senare nedvärderas från skapargud till den första mänskliga kvinnan (alternativ stavning är Nu Gua). 

Di Ku
Di Ku var en av dem gudomliga kejsarna och räknas också som musikens gud. Han ska ha uppfunnit slag- och blåsinstrument och lärt människorna att spela på dem. Kallas ibland den "vita kejsaren".

Yao
Den siste av de fem förhistoriska kejsarna och som är typiskt inom den kinesiska historien idealiserades han som en mönstergill regent och någon som levde nära de vanliga människorna. Vanligt var också att de förhistoriska kejsarna utpekades som upphovsmän till viktiga redskap och hjälpmedel; Yao ska ha uppfunnit kalendern och ska ha sett till att varje årstid kom och gick enligt vanlig ordning. (Yao är inte att förväxla med Yu, Xiadynastins förste kejsare.)

Yen-Lo
Dödsgud och vars område är att samla upp själarna från de döende. Hans förehavanden övervakas i sin tur av Dong-Yo Da-Di. Dong-Yo Da-Di styrde över människors och djurs liv samtidigt som han såg till att gudomligheter som var involverad i dessa områden uträttade sina bestyr i enlighet med hans vilja.

Wu Kang
En åldring och musiker om vilken berättas att han förvisats till månen av gudarna som straff för ett erbarmligt framförande. Därtill har han beodrats hugga ner ett träd, fast efter Wu Kang hugger ner trädet växer det upp igen. Därmed kan denne gestalt (som alternativt skrvs Wu Gang) jämföras med Sisyfos.

Chang’eChang Xi
Gudinnan som födde tolv månar ...
läs vidare om Chang Xi →

Feng Po PoFei Lian
Vindarnas gud som uppträder i flera gestalter ...
läs vidare om Fei Lian →

Fu Xii illustrationFu Xi
Den första av de tre förhistoriska och gudomliga härskarna ...
läs vidare om Fu Xi →

Guan DiGuan Di
Dyrkades som krigsgud och vakade över lojalitetens område ...
läs vidare om Guan Di →

GuanyinGuanyin
En av de buddistiska gudomligheten som införlivades i kinesisk folktro ...
läs vidare om Guanyin →

Hsi Wang MuHsi Wang Mu
Odödlighetsgudinna som levde uppe i det heliga berget Kunlun ...
läs vidare om Hsi Wang Mu →

Huang-Di illustrationHuang-Di
Kallas för Den gula kejsaren ...
läs vidare om Huang-Di →

Kung MarkattaKung Markatta (Sun Wukong)
Sagofigur som ställde till det för de andra gudarna ...
läs vidare om Kung Markatta →

Lei KungLei Kung
Den anskrämlige tordönsguden ...
läs vidare om Lei Kung →

Shen Nong målningShen Nong
Jordbruksgud som lärde människorna agrikultur och farmakologi ...
läs vidare om Shen Nong →

Yi etsningYi
Jaktguden som sköt ner de nio solarna ...
läs vidare om Yi →

Fler gudar, gudinnor och mytologiska varelser i den kinesiska mytologin:

Gong Gong - destruktiv gud som rispade himlen.
Xi He - gudinnan som födde tio solar.

Lexikon

Förutom de gudar som nämnts ovan följer här en kompletterande översikt med diverse namn och termer som förekommer i den kinesiska mytologin.

Ba – torrtidens gudinna och dotter till himmelen.
Baosheng Dadi – gud vars område är medicin.
Berget Tai (Taishan) – det främsta av Kinas fem heliga berg och förbehållet kejsare att offra till.
Bodhidharma – buddhistisk munk som introducerade meditation i Kina på 500-talet och den gren av buddhistisk meditation som kallas Zen.
Caishen – rikedomens god.
Chi Songzi – regngud som ska ha räddat jorden från torka.
De fyra drakkungarna – härskade över haven i varje väderstreck: Ao Kuang (Östra havet), Ao Chin (Södra havet), Ao Jun (Västra havet) och Ao Shun (Norra havet). De ska ha bott i enorma undervattenspalats långt under havsytan.
De fyra himmelska djuren – förbundet med taoismen symboliserade djur riktningar. Den gröna draken (öst), den röda fågeln (söder), den vita tigern (väst) och den svarta sköldpaddan (norr).
De gudomliga härskarna – Fu Xi, Shen Nong och Huang-Di, vilka var Kinas härskare i förhistorisk tid och fått gudomlig status.
De gudomliga kejsarna – Gaoyao, Huang-Di, Ku, Shun och Yao, vilka var kejsare som upphöjdes med gudomlig status och som ska ha levt i slutet på 2000-talet f.Kr.
De tre lyckobringande gudarna – Fu (välstånd), Lu (status) och Shou (långt liv). Namnen Fuxing, Luxing och Shoulao förekommer också.
Fusang – det jättelika mullbärsträd i vilket solarna sov om nätterna. Kan också referera till ett legendomspunnet land östern om Kina.
Hua Tuo – historisk person som upphöjdes till gud på grund av sina bidrag till kirurgkonsten.
Hundun – varelse utan kroppsöppningar som sägs leva på Himmelsberget och förknippas ibland med kaos.
Hou Ji – spannmålsgud.
Hoangquan (De gula källorna) – platsen där de dödas andar samlades.
Kang – vinets gud (alternativt namn Du Kang).
Kunlun – heligt berg som ansågs vara världens axel.
Liu Hai – lyckobringande gud, framställs hållande ett snöre med ett fastknytet mynt och har en padda som följeslagare.
Lotusblomman – inom kinesisk buddhism symboliserar den renhet och Nirvana.
Pagod – byggnad med religiös funktion i form av ett smalt hus med flera våningar.
Peng Zu – en man som enligt en legend levde i över 800 år och som blivit en symbol för ett långt liv.
Quilin – ett sagodjur vars utseende har inslag av olika djur samt drake. Sägs ha en livslängd på 1000 år och kan ofta ses som statyer.
San-guan – en samlingsbeteckning på det tre gudarna – Tian-guan, Di-guan och Shui-guan – som enligt taoistisk tro personifierar de tre styrande elementen i universum, vilka är andning, den vitala kraften och ande.
Wenchang Wang – dyrkad som litteraturens gud.
Yan Gong – sjöfararnas gud.
Yu – Den första kejsaren av Xiadynastin som enligt legenden föddes ur sin faders navel.
Yudi – himmelsguden inom taoistisk lära, kallas också för Jadekejsaren.
Zhong Kui – demonjägare.
Zodiaken – astrologisk kalender från 1200-talet med en karta over 28 stjärnkonstellationer.

Textkällor

Cottrell, Arthur (red.). Mytologi – Gudar, hjältar, myter (2014).
Hägerdal, Hans. Kinas historia (2015).
Liu Sanders, Tao Tao. Drakar, gudar & andar i den kinesiska mytologin (1985).
Gustafsson Chen, Anna. Taoistiska berättelser (2001).
Kina-portal.dk, http://www.kina-portal.dk/filosofi-religion/mytologi/guder.php
Shenyunperformingarts.org, http://sv.shenyunperformingarts.org/learn/article/read/item/UCWZoa7Cx5c/de-historiska-myterna-tar-sin-början.html
Wikipedia.org, https://sv.wikipedia.org/wiki/Buddhism

Bildreferenser

Bilderna längst upp på sidan är detaljer från teckningar och illustrationer. Bild vänster: föreställer Zhang Guolao; bild mitten: föreställer Wenchang Wang; bild höger: föreställer Zhong Kui. Samtliga av okända kinesiska konstnärer.