collage av teckningar från keltisk mytologi

Keltisk mytologi

Ur innehållet: Gudar | sagor | Lexikon
Keltisk mytologi utgörs huvudsakligen av irländska och walesiska sagor som under historiens lopp smälte samma. Ingick gjorde även myter från Skottland, Isle of Man, Cornwall och galliska stammar i Brittany (Bretagne).

Även om tempel fanns var platserna för gudsdyrkan huvudsakligen utomhus, som i heliga lundar där en druid hade funktionen av överstepräst. Naturen var också nära inbegripen i gudavärlden då många gudomliga ting förknippades med djur, träd, vattendrag och dylikt.

Enligt de mytiska berättelserna övertog kelterna Irland från de ondskefulla formorerna som sades bo under havet. Trollkraft och gudomliga ingripande spelade viktiga roller i den invasion som leddes av Nemed. Men efter hans död tog formorerna över innan Nemeds barn fick hjälp av efterskickade druider och krigare som efter en lång och utdragen kamp kunde besegra formorerna. Formorerna kunde dock ta makten ånyo och det skulle dröja två hundra år till nästa invasion ägde rum, då anförd av ättlingar till Nemeds barn. Denna invasion var lyckosam och de nyanlända delade in Irland i provinserna Connacht, Leinster, Munster och Ulster (se karta nedan).

Den egna religionen upphörde då kelterna anslöt sig till kristendomen runt år 400, fast genom några munkars försorg fick den keltiska kulturen ett återuppväckande mellan 500- och 700-talen.

Kelterna

Kelterna kallades ett av de äldsta folken i Europa som innan Roms grundande dominerade den europeiska kontinenten. Kelterna (som av romarna kallades galler) bör dock inte betraktas som en homogen folkgrupp utan en hopgyttring av olika stammar. Stammarna var utspridda över stora områden: Gallien, (Frankrike och Beligien), Galicien (nordvästra Spanien – hela halvön kallades av kelterna för Iberia) och Galatien (Turkiet).

Kelterna var ett krigiskt folk som under lång tid var högst framgångsrika och fruktade. En av deras seder, vilken kan anses barbarisk, var att halshugga sina besegrade. Orsaken grundade sig på tron att själen satt i huvudet och huvudena blev sedan offer till deras gudar. Kelternas starka tro på livet efter döden fick dem att till synes uppträda vilt och med stort dödsförakt på slagfältet de slogs nakna så när som på vapen och sköld.

De skulle dock pressas tillbaka av romerska rikets expansion och fick ge upp mer och mer av sina territorier för att till slut att dra sig tillbaka till det brittiska öriket. Där, på den geografiska landyta som romarna kallade Britannia (dagens England och Wales), skulle kelterna besegras på nytt och drivas vidare mot Irland och delar av Skottland dit romarna aldrig tycktes göra sig besväret att anordna ett fältslag.

Karta över Irland, Skottland, Wales och Cornwall

Källorna till den forntida kulturen

Den keltiska kulturen traderades muntligt då skrifter saknades (de skapade likväl skulpturer där gudar avbildades samt inskriptioner som behandlade religiösa ting). Traderade sagor kom ibland senare att nedtecknas. Till exempel Lebor Gabala (”Invasionsboken”) som sammanställdes av munkar på Irland under 1100-talet och innehåller några av de äldsta myterna. Ett annat exempel är Mabinogion, en samling berättelser som nedtecknades i Wales under medeltiden.

Då vi vill lära känna kelternas kultur tvingas vi därav lita mestadels till andrahandskällor och ofta från andra folkslag som kom i kontakt med kelterna. Den nedvärderande bild som framställs av romarna, vilka var deras svurna fiender under lång tid, har genom senare forskning ofta visat sig felaktig.

Gudar och gudinnor i den keltiska mytologin

Fakta kring många av gudarna från denna mytologi saknas då kunskap bara överlevt i form av namn medan det i andra fall finns mer information från en eller flera källor. Det finns heller ingen vetskap om att den keltiska religionen hade någon skapelseberättelse.

I jämförelse med flera andra mytologier är det slående hur gränsdragningarna mellan en gud och en vanlig dödlig är mindre skarpa. Somliga gudar äger övernaturliga drag men är trots detta dödliga. Likt den egyptiska mytologin handlar det ofta om mäktiga kungar som kanske en gång i tiden varit historiska personer och som i senare tider fått status som gudar. Det svårutrönliga förhållandet människa-gud visas också i deras ovanligt nära ställning då de kunde träffas i den Andra världen där gudarna höll till.


Som i de flesta mytologier fanns det gudar som dyrkades vittgående medan andra var lokala. I keltisk religion fanns heller inte någon gud som var konung över de andra gudarna som annars är vanligt i polyteistiska trosföreställningar. Den nära förbindelsen med romarna gjorde också att dessa betraktade några av de keltiska gudarna som motsvarigheter till deras egna; till exempel jämställdes Sulis med Minerva och Lugh med Merkurius.

Arawn
En av härskarna över den Andre världen enligt forntida walesisk gudstro och hade fyra vita hundar med röda öron. Dyrkades även som terrorns och hämndens gud ... Arawn →

Badh
Krigsgudinna som utgjorde en treenighet tillsammans med sina systrar Morrigan och Macha ... Badb →

Balor
Formorernas kung som blev dräpt av sin sonson Lugh ... Balor →

Cailleach
Gudomligt väsen eller häxa tidigt etablerad i folkminnet på de brittiska öarna ... Cailleach →

Ceridwen
Häxgudinna som ingick i walesisk folklore ... Ceridwen →

Dagda
Godhetens och vishetens gud samt förknippad med outömlighet ... Dagda →

Epona
Hästgudinna som dyrkades av de kontinentala kelterna ... Epona →

Fionn
En irländsk hjälte och gudagestalt som även är känd som bland annat Finn mac Cool. Blev härskare i feniernas land ... Fionn →

Lugh
Lugh eller Lugh Långarm var en solgud och krigsgud samt den mäktigaste inom den keltiska gudavärlden. Han förknippades med högtiden Lughnasadh som inträffade den första dagen i augusti och betecknade starten på skördesäsongen ... Lugh →

Macha
Förknippas med krig, men också till diverse gestalter i irländsk folksägen ... Macha →

Manannan
Manannan är en havsgud som särskilt har koppling till Isle of Man ... Manannan →

Morrigan
Den fasansfulla krigsgudinnan som siade om stridernas utgång ... Morrigan →

Irländska sagor och hjältefigurer

Kung Arthur
Legenden tog form under 1100-talet, men hade funnits i folksägen innan dess, enligt vissa sedan 200-talet, och baserades på irländska manuskriptfragment från Feniacykeln som lär ha ett ursprung från 700-talet ... Kung Arthur-sagan →

Tristan och Isolde
En legend om ett kärlekspar som levt vidare och under seklen. Berättelsen har också blivit en opera av Richard Wagner ... Tristan och Isolde →

Concobar mac Nessa
Usurperade kungatronen i Ulster och omnämns i Ulster-cykeln ... Concobar mac Nessa →

Cuchulainn
I Ulster-cykeln berättas sagan om den störste hjälten i den irländske mytologin, Cuchulainn ... Cuchulainn →

Cu Roi
Ännu en viktig hjälte som det bland annat berättas om i Ulster-cykeln ... Cu Roi →

Deidre
Tragisk hjältinna vars skönhet hänförde två kungar ... Deidre →

Lancelot
Den mest kände av riddarna av runda bordet som det berättas om i Arthur-sagan ... Lancelot →

Perceval
En gestalt som inlemmats med Kung Arthur-sagan, fast som antagligen främst har ett medeltida ursprung ... Perceval →

Oisin
Oisin var av de sena gestalterna i den irländska keltiska mytologin och en legend berättar om hans möte med Naim ... Oisin →

Walesiska sagor

Bran och Branwen
Bran var en jätte stor nog att kunna vada över vattnet mellan Wales och Irland för att strida mot kungen efter bud från sin syster Branwen ... Bran och Branwen →

(I de flesta fall har diakritiska tecken avlägsnats i namnen. Cúchulainn skrivs Cuchulainn, Lí Ban skrivs Li Ban osv.)

Lexikon

Förutom de gudar som redan är presenterade följer en översikt över andra gestalter som tillhör den keltiska mytologin.

Anagantios fjärde månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring januari-februari.
Angus irisk kärleksgud, son till Dagda (se term nedan).
Arduina mån- och jaktgudinna.
Art mac Cuinn flera irländska mytologiska hjältar gavs namnet Art (som betyder björn). En av de mest kända är Art mac Cuinn.
Assaroe ett vattenfall längs floden Erne där Fionn enligt legenden åt av kunskapens lax.
Avalon mytomspunnen plats där det ständigt var vår och som bland annat förekommer i Arthur-sagan.
Banshee väsen från den Andra världen som uppenbarar sig som en kvinna och frambär ett dödsbud, se även Cliodna.
Bard diktare, ofta i tjänst hos en kung eller en adelsman.
Bel livet och dödens gud, förknippades med högtiden Beltane, kvällen före första maj. Dagen blev efter kristendomens införande Johannes döpares dag.
Belenus antagligen en latinisering av guden Beli som dyrkades av kelterna som levde på kontinenten innan de drevs bort av romarna.
Beltaine fruktbarhetsfest som hölls under våren omrking första maj (alternativt namn Beltane).
Bodb Berg poesins gud, son till Dagda.
Brigit fruktbarhetsgudinna som även förknippas med högtiden Imbolc, dagen före förste februari. Alternativt namn är Brigid.
Cantlos tolfte månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring september-oktober.
Caoranach ormmonster som levde på Irland, men dödades av S:t Patrick.
Cath Palug en gud i skepnad av en monsterlik katt, vilken fruktades av irländarna.
Cernunnos mäktig gud vars inflytande sträckte sig över naturen och djuren såväl som underjorden och välståndet. Brukade avbildas med ett hjorthorn och sittandes i Buddhaställning.
Cliodna drottningen av banshee, se ovan. Hon förknippas även med skönhet och har kallats Cliodna med det ljusa håret. Namnet stavas alternativt Clíodhna eller Cliodhua.
Conán irlänsk hjälte. Namnet betyder varg.
Connacht en av de fyra provinserna i det forntida Irland, huvudstaden var Cruachan.
Corc mac Luigthig irländsk hjälte och kung av Cashel i provinsen Munster.
Cormac mac Airt irländsk hjälte och kung av Tara.
Crom Cruach gudom från tidig keltisk historia vars dyrkan även tros ha innefattat människooffer.
Cutios sjätte månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring mars-april.
Danu modersgudinnan som alla de andra gudarna härstammade från. Alternativt namn Anu.
Diancecht läkedomsgud, likaså hans son Miach.
Diarmaid mytisk irländsk hjälte.
Donn Cuailnge en jättelik brun tjur, stred mot Finnbhennach med de vita hornen.
Druid en druid var en lärd man eller kvinna som utförde religiösa ritualer, men kunde också agera som lärare eller domare i rättsmål och tvister. De bevarade mängder av poesi i minnet och tillät inte att saker nedtecknades då det ansågs att det vanhedrade kunskapen.
Dumannios andra månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring november-december.
Dyfeb land som tyrdes av Manawydan och Riannon.
Edrinios elfte månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring augusti-september.
Elembious tionde månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring juli-augusti.
Elen gud som förknippades med vattenkällor och brunnar, övertogs som tradition i kristen tid och blev Helenas brunnar.
Equos nionde månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring juni-juli.
Esus dyrkades av de kontinentala kelterna och hade som troligt område handel.
Excalibur mystiskt svärd som förekommer i Arthur-sagan.
Fe övernaturligt kvinnligt väsen.
Fenier ett sagofolk.
Fergus mac Roich krigare och kung av Ulster. Namnet Fergus bars också av andra figurer inom irländsk mytologi och kan översättas till "manlighet".
Finnbennach monsterlik varelse i form av en tjur med vita horn.
Fisher King inlemmades i sentillkomna berättelser om kung Arthur och som fabror till Perceval. Enligt vissa källor finns keltiska influenser för hans härstamning.
Fomorer härskade på Irland innan bosättare kommit dit och sades bo under vattnet.
Fyrklöver symbol i många kulturer, men speciellt i den keltiska där den sades kunna skydda mot onda andar och kunde användas för att se saker som dem verkligen var.
Galahad en av riddarna av runda bordet och enligt flera sagor den som fann den heliga Graal.
Gawain en av riddarna av runda bordet och hjälten i den engelska berättelsen Sir Gawain and the Green Knight från 1300-talet.
Giamonios sjunde månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring april-maj.
Glas Ghoibhneann helig ko som kunde mjölkas obegränsat.
Goibniu en smed som dyrkades som hantverksskicklighetens gud tillsammans med Credne. Det finns också en walesisk motsvarighet i Govannon.
Havsfru på engelska "mermaid" och kan också översättas till sjöjungru. Kvinnligt naturväsen till hälften människan och till hälften fisk.
Hob figur i brittisk och skotsk folktro. Hober var sagoväsen som var vänliga mot människor.
Hy-brasil en ö som tänktes vara belägen cirka 300 mil väster om Irland, men som uppenbarade sig på olika platser var sjunde år. När européerna först landsteg den amerikanska kontinenten trodde dem att det var denna ö och därav namnet på Brasilien.
Inbolc en av de fyra årliga högtiderna, vilket ägde rum den 31 januari och firade början på slutet av vintern.
Kaledonien romarnas namn på Skottland.
Kay förekommer i sagor om Kung Arthur, men kan haft sitt urspung i en walesisk gud.
Lir far till havsguden Manannan. Det skiftar det när det gäller hur Lir framställs, ibland som kung och ibland som ett havsväsen.
Llyr walesisk gud som måhända en gång varit identisk med Lir, men utpekas också som en kung (som för övrigt kan ha varit förlaga till Shakespeares Kung Lear).
Lughnasadh skördefesten Lughnasadh (eller Lughnasa) ägde rum första augusti.
Mathkung över Gwynedd och ibland sedd som walesisk gud.
Medbirländsk gudinna och drottning över Connacth.
Merlin i legenderna om kung Arthur förekom ibland Merlin som magiker och har senare upptagits av populärkulturen där denne förekommit som trollkarl ibland med och ibland utan någon samhörighet i övrigt med keltisk historia.
Midacirländsk hjälte och son till krigaren Colga.
Mide (Meath) nämns ibland som en egen provins i centrum av ön medan den annars brukar räknas som en del av Leinster.
Nuada silverarm gudarnas konung och dyrkades även som krigsgud. Han var dock antagligen inte sedd som mäktigare än Lugh Långarm.
Nuadhu vattnets och helandets gud.
Ogronios femte månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring februari-mars.
Riuros tredje månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring december-januari.
Samonius första månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring oktober-november.
Samhain en av de fyra årliga högtiderna. Samhain ägde rum den 31 oktober och skedde i övergången till det nya keltiska året.
Simivisonios åttonde månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring maj-juni.
Sulis inspirationens och förutseendets gudinna.
Tarakullen "kungarnas kulle" belägen i provinsen Leinster.
Taranis åskgud.

En ytterligare lista med keltiska gudomligheter och korta fakta.

Textkällor

Ross, Anne. Keltiska sagor och myter (1990).
Monaghan, Patricia. The Encyclopedia of Celtic Mythology and Folklore (2004).
Cottrell, Arthur (red.). Mytologi Gudar, hjältar, myter (2014).
Wikipedia.org, http://no.wikipedia.org/wiki/Keltisk_kristendom
Livingmyths.com.org, http://www.livingmyths.com/Celticyear.htm

Bildreferenser

Bilderna längst upp på sidan är samtliga detaljer från teckningar av Stephen Reid med motiv från irländska sagor.