Egyptiskt mytologiska motiv på papyrus

Egyptisk mytologi

Ur innehållet: Egyptisk historia | Gudar | Lexikon
Över 2000 namn på gudar har funnits i egyptiska skrifter, fast vilka funktioner samtliga hade står oklart för egyptologerna. Flera av gudarna ansågs vaka över ting i naturen såsom solen, månen, berg eller träd. Den nära relationen med djur medförde att dessa ofta sågs som inkarnationer av gudar och parades dessutom ihop med naturföreteelser – solen kunde representeras av en falk och månen av en ibisfågel. Detta gav upphov till ett bruk där gudar kunde framställas i form av människogestalter med till exempel falkhuvud.

Gudarna åkallades bland annat genom avbilder och offer. Vidare byggdes kulttempel för att vörda de viktigaste gudarna, i dessa tempel hade bara faraon och vissa präster tillträde. Många av gudomligheterna var endast lokala medan ett fåtal gällde över hela landet. Med bakgrund av den långa period kulturen existerade och de omvälvningar som den hann undergå rådde naturligt nog en dynamisk gudavärld. Den egyptiska mytologin innehåller inte ett lika rikt galleri av berättelser och legender som karaktäriserar den grekiska, men det finns bland annat flera olika skapelsemyter, vilket vi återkommer till.

Genom arkeologiska fynd vet vi idag mycket om Egypten. Boplatser har funnits som vittnar om livets dagliga gång för bönderna, men också fynd som berättar mycket om det kulturella och religiösa livet. I tempel har inskriptioner med hieroglyfer samt skulpturer funnits, vilka tillsammans med nedtecknade papyrus – som bevarats tack vare det torra klimatet – har försett egyptologer med ansenliga mängder data.

Det forntida Egypten

Den kultur som uppstod i det forntida Egypten skulle vara i över 3000 år, lägre än någon annan kultur i vår civilisation. Det som betecknar starten var en övergång från nomadliv till mer permanenta bosättningar, vilket skedde kring 5000-talet f.Kr. och denna första period i egyptisk historia brukar kallas Fördynastisk tid. Kulturen uppstod kring Nilen, det var denna mäktiga flod som gav de goda förutsättningarna genom översvämningar varje sommar som resulterade i en bördig jord. Förutom att den försåg människorna med vatten och bördig jord fungerade Nilen också som trafikled.

Kring 3100 f.Kr. enas Egypten under en härskare och i detta skede inleds den långa eran av dynastier då en kung eller farao styr landet. Denna farao betraktades som en halvgud eller som en länk mellan människorna och gudarna. Det var rentav så att många gudar från början lär ha varit framstående dödliga som i sitt nästa liv blir upphöjda till gudomligheter.

Egypten var ekonomiskt starkt och vetenskapligt avancerat. Under kulturens blomstrande perioder var det frågan om en välmående stat med relativt få uppror och missnöje. Centrum uppstod vid Nilen och särskilt floddeltat i norr. Dominerande städer var Memfis (i närheten av dagens Kairo) och Thebe (idag Luxor).

Karta över forntida Egypten

Egypterna hade en stark tilltro till ett liv hinsides och döden sågs som vägen till en paradisisk tillvaro. Enligt egypternas trosföreställningar inleddes efter döden en rättegång med guden Osiris som domare. Hjärtat lades då i en vågskål medan en fjäder lades i en annan vågskål som representerade sanningen. Om hjärtat vägde över fick den döde inte resa vidare till landet i väster och hjärtat kom att ätas av Ammut, ett vilddjur med krokodilhuvud, ett lejons framben och en flodhästs bakben.

Som en följd av uppfattningen att kroppen behövde bevaras för ett kommande liv började egypterna sörja för ett bevarande av döda kroppar genom en mumifieringsprocess. Mumifieringen kretsade kring att behålla kroppen så intakt som möjligt och undvika dess förfall. Detta gjordes genom att först tvätta kroppen med en lösning innehållandes natronsalt (senare lärde dem sig också att inälvorna behövde tas bort för att undvika att kroppen ruttnade inifrån). Kroppen täcktes sedan av harts innan den omsorgsfullt lindades in med linneremsor som kunde vara flera hundratals meter. Slutligen lades kroppen i detta skick i en träkista vars form påminde om en människas och på ovansidan var rikt dekorerad med hieroglyfer, bilder och mönster.

Förutom mumifieringsprocessen gjordes också otroliga gravplatser för kungarna. De mest monumentala bevisen är pyramiderna. Pyramiderna var dock inte enbart funktionella gravplatser av det imposanta slaget utan hade även en religiös roll: de sågs som en slags symbolisk trappa för kungen upp till gudarnas rike.

Under senare tid övergavs traditionen med pyramider och kungarna begravdes på olika platser varav den största av nekropolerna var Konungarnas dal. På denna plats som låg i närheten av Thebe blev gravarna direkt uthuggna i de omgivande klipporna.

Rikets fall

Egypten genomgick under dess långa existens givetvis flera krig med andra folkslag. Under de sista epokerna blev landet erövrat av Perserna. Egypterna lyckades bli självständiga på nytt, men det följde ett andra ödesdigert angrepp från perserna och egypterna fick ånyo underkasta sig utomstående härskare. Senare skulle Alexander den store ta över styret från perserna och därefter grunda staden Alexandria. Nästa fas i Egyptens historia blev som provins i Romarriket.

Efter Roms övertagande på 300-talet e.Kr. skulle kristendomen småningom bli egyptisk statsreligion. Ett nytt religionsskifte skulle sedan ske efter att araberna erövrat Egypten år 639 och då infördes islam, vilket än idag är den dominerande religionen i landet.

Fyra versioner av skapelsen

I egyptisk mytologi fanns det fyra delvis olika skapelseberättelser som förekom samtidigt och envar knutna till olika städer.

Heliopolis låg nära dagens Kairo och var en av Egyptens viktigaste städer. Skapelseberättelsen som utgick härifrån hade högst status av de fyra och kretsar kring hur Atum uppstigen ur Nuns urtidsvatten framkallar två ytterligare gudar: Shu (luftens gud) och Tefnut (fuktens gudinna). Dessa får i sin tur barnen Geb (Jorden) och Nut (himmelsgudinna). Stamträdet utökas av syskonen Gebs och Nuts fem barn: Osiris, Iris, Horus, Set och Nephthys.

En annan skapelseberättelse utgick från Hermopolis, en fornegyptisk stad och dagens Aschmunen som kallades ”de åttas stad”. Denna liknar den förra i flera avseenden och förtäljer att skapelsen inleds med att urberget, den kommande världen, stiger upp i Hermopolis ur Nuns vatten och ett ägg som låg på bergets topp visar sig ur vilket solguden kläcks. Enligt denna berättelse var Thot den högsta guden.

Andra skapelseberättelser utgick från Memfis som var Egyptens huvudstad under första de dynastierna samt från templet i Esna där den mest rikhaltiga av skapelseberättelserna finns inristad i väggarna. Den senare berättar om en gudinna, Neith, som existerade innan världen reste sig ur Nun.

Betydelsefulla gudar och gudinnor i den egyptiska mytologin

Här presenteras några av de viktigaste gudarna och gudinnorna.

Anubis Anubis
Balsameringskonstens gud ...
läs om Anubis →

Hathor Hathor
Himmelsgudinna som återfödde solen varje morgon ...
läs om Hathor →

Horus ögaHorus
Son till Isis och Osiris som utkämpade en envig med Seth om makten ...
läs om Horus →

Isis målningIsis
Mångudinna som kallades den ”stora modern” ...
läs om Isis →

Osiris väggmålningOsiris
Dödsguden och en av de viktigaste av gudomligheterna ...
läs om Osiris →

PtahPtah
Äldre skapargud som dyrkades i Memfis ...
läs om Ptah →

Re målning Re (Amon-Re)
Solguden och den främste av de egyptiska gudarna ...
läs om Re →

Läs vidare om den egyptiska mytologin på Lars Hammaréns historiesida.

Lexikon

Förutom de gudar som redan presenterats följer här en översikt över andra gudar och varelser som tillhör den egyptiska mytologin.

Apis – helig tjur som dyrkades som en gud i Memfis.
Bastet – kattgudinnan och solgudens Res dotter.
Benu – egypternas namn på den mytiska fågeln Fenix, vilken ska ha uppstått i deras kultur.
Duat – namn på dödsriket.
Enneaden – sammlingsnamn på de nio mest betydande gudarna enligt gudadyrkan i Heliopolis.
Farao – namnet på landets härskare som dessutom sågs som en gud.
Imkoteps – läkekonstens gud.
Kherneter – dödsriket.
Khnum – gud som formgav människan och gjorde två versioner av varje människa, en ene var den som levde kvar efter människans död.
Nekhbet – gamgudinna, representerade Övre Egypten.
Montu – krigsgud som framställdes med falkhuvud och var mest aktuell under oroliga tider. Skulle senare sammansmälta med Re i form av Montu-Re.
Mut – skyddsgudinna, avbildades som människogestalt med gamhuvud och utsträckta vingar.
Neit – tidig funktion som skapare av andra gudar, senare bland annat moders- och dödsgudinna.
Nut – himmelsgudinna.
Sebek – krokodilgud vars område var sjöarna och floderna.
Sekhmet – lejonhövdad gudinna som nästintill åt upp alla människor, sänd av gudarna för att straffa människorna som inte ägnade tillräcklig tid åt gudaoffer.
Seth – representerade kaos och ondska. Hans hemvist var öken och han sågs även som stormens gud. Framställdes ibland som flodhäst och flodhästhannarna ansågs symbolisera ondskan.
Taurt – gudinna som beskyddade kvinnor vid förlossning, framställdes som flodhästhona.
Uadjet – kobragudinna, representerade Nedre Egypten.
Vassfälten – motsvarar de elyseiska ängarna i grekisk mytologi.

En längre lista med egyptiska gudar och deras områden.

Textkällor

Flemming, Stuart. The Egyptians (1992).
Hamilton, Robert. Forntidens Egypten (2006).
Cottrell, Arthur (red.). Mytologi – Gudar, hjältar, myter (2014).

Bildreferenser

Bilden längst upp är en detalj från en egyptisk papyrus från De dödas bok som bland annat föreställer hur guden Anubis väger ett hjärta och en fjäder. Bilden är tagen av British Museum.