Eos

Motsvarighet i romersk mytologi: Aurora
Eos målningEos var gryningens gudinna och enligt grekisk mytologi verkställde hon morgonens rodnad genom att rida i sin vagn över himmelen. Och det sades att hennes tårar var upphovet till daggen – tårarna berodde på sorgen efter sonen Memnon som stupat i trojanska kriget.

Eos var en av titanerna och hade Helios (Solen) som broder och Selene (Månen) som syster. Hon förenades med Astraios (Gryningsvinden), vilket renderade barnaskaran Zefyros (Västanvinden), Boreas (Nordanvinden) och Notos (Sunnanvinden).

Det berättas om Eos att hon var en liderlig älskare, men efter att en av hennes erövringar väckt Heras missnöje såg Hera till att Eos kärlekstörst eskalerade till nymfomani. I andra källor nämns en besvärjelse från Afrodite som orsaken bakom Eos stinna kärlekstörst.

En av Eos älskare var Orion. Denne hade fått ögonen utstuckna av kung Oenopion, men fått veta av ett orakel att han skulle återfå sin syn vid platsen där solen stiger upp. Oraklets förutsägelse visade sig vara sann och strax därpå mötte han Eos. Gudinnan förde honom till Delos där deras kärlek spirade innan deras vägar åter skiljdes åt.

En annan av hennes älskare var den trojanske prinsen Tithonos. Eos vädjade till Zeus att skänka Tithonos odödlighet och Zeus gav med sig. Fast vad som förbisetts i Eos önskan var att behäfta odödligheten med evig ungdom och för Tithonos blev odödligheten en resa in i ett konstant åldrande till den grad att han slutligen helt förlorade sin mänskliga skepnad.

I den romerska mytologin var namnet på morgonrodnaden Aurora, vilket sedan dess blivit mer välkänt. Romarna dyrkade även morgonrodnadens gud i form av Phosphoros.

För dig som vill ha bredare information och en fördjupning i grekisk mytologi finns eboken Den grekiska mytologin. Introduktion till antika myter och legender.

Grekisk mytologi

Textkällor

Day, Malcolm. Gudar och gudinnor i Antik mytologi (2007).

Bildreferens

Bilden är en detalj från en målning av William-Adolphe Bouguereau.