Sisyfos
Mot Sisyfos utdelade gudarna ett särdeles erbarmligt straff. Han förvisades till underjorden för att under återstoden av sitt liv underkasta sig en enda verksamhet, nämligen att skjuta en sten uppför en kulle. Varje gång han skjutit den tunga stenen nästan hela vägen upp blir tyngden övermäktig och han får därefter börja om från början igen.
Upprinnelsen till straffet är enligt den vanligaste versionen att Sisyfos avslöjade Zeus då denne rövat bort den sköna ungmön Egina. Vidare ska Sisyfos ha satt sig upp mot gudarna genom att fängsla Thanatos (Döden), varigenom inga människor längre kunde dö.
Straffets art i form av att utsättas för evinnerlig upprepning kan tolkas symboliskt. Sisyfos öde förkroppsligar det slit människor kan åta sig eller ställas inför där inget påtagligt resultat frambringas och inget övergår i en ny fas. Upprepningen i sig är allt.
I vår tid används uttrycket Sisyfosarbete som benämning på ett mödosamt arbete som tycks sakna slut. Den franske filosofen Albert Camus valde på annat sätt att alludera till myten i det kända verket med titeln Myten om Sisyfos.
Ett jämförligt straff drabbade Danaiderna, färskvattennymfer i den grekiska mytologin, som tilldömdes att
ständigt hälla vatten i ett läckande kar. Orsaken var att de mördat sina män.
← Grekisk mytologi
Bildreferens
Bilden är en detalj från oljemålningen Sisyfos av Titian.