målningar med motiv från romersk mytologi

Romersk mytologi

Ur innehållet: Gudar | Lexikon
Den romerska mytologin är i flera avseenden knuten till den grekiska då romarna importerade flera av gudarna från grannlandet i öst och assimilerade dessa med sin religion. Det införlivades även gudar från andra kulturer, inte minst från den etruskiska kulturen. Därutöver fanns det vad som kan kallas inhemska gudar och gudinnor, vilka dock efter den romerska invasionen av Grekland på 100-talet f.Kr. i allt högre grad ersattes av grekiska förebilder.

De grekiska gudarna, vilka gavs nya namn, bör betraktas som just förebilder och inte nödvändigtvis som direkta motsvarigheter då romarna hade en annan kultur och historia. Ett exempel på det är krigsguden Mars som var central i romersk gudadyrkan medan motsvarigheten Ares hade en mer undanskymd roll i den grekiska kulturen. Att romarna var ett mer krigiskt folkslag än grekerna lär sannerligen ha spelat in. Av liknande anledningar skulle Apollo, motsvarigheten till den mäktige Apollon, få en mer tillbakadragen roll i romarnas gudavärld.

Likväl skedde ingen utveckling av de importerande gudarna i den mån att nya myter kring dem uppstod utan i stället skedde omtolkningar och deras religiösa funktioner omdanades i mötet med en ny kultur.

Precis som i andra kulturer där gudar vördades var böner, gåvor och offer en viktig del i den religiösa utövningen. Deras funktion var att blidka gudarna och en god relation med en gud ansågs givetvis betydelsefullt. Även romerska statsöverhuvuden kunde dyrkas som gudar eller halvgudar. Till exempel ansågs kejsar Augustus vara en avkomma från Apollo.

Myterna om Roms grundande

Det finns i själva verket två olika mytiska historier, fast med beröringspunkter, om hur Rom grundades.

Romulus

Enligt den myt som först uppstod grundades staden Rom av Romulus. Han var en av två tvillingbröder, vilka var söner till krigsguden Mars och vestalen Rhea Silvia.

Bakgrunden till detta inleds med att kungen Numitor i en till Rom näraliggande stad avsattes av brodern Amulius. Denne bragte sedan Numitors söner om livet samt såg till att dottern Rhea blev vestal (en prästinna med kyskhetslöfte). Han hade därmed försäkrat sig om att inga arvingar skulle dyka upp med anspråk på kungatronen. Krigsguden Mars var dock förtjust i dottern och våldtog henne. Rhea skulle bli havande och föda tvillingar, vilka Amulius satte ut i en korg att flyta bort på Tibern.

De skulle flyta i land och upptäcktes av en varginna som ammade dem innan de omhändertogs av en herde. På den plats de flöt i land på skulle de senare grunda den stad som fick namnet Rom. Romulus skulle senare mörda Remus och bli Roms första kung.

Huruvida Romulus kan ha varit en verklig härskare i det tidiga kungariket är oklart, men enligt dåtidens historiker var han det och han blev efter sin död upphöjd till gudom och dyrkades då som Quirinus (Minerva skulle senare överta rollen från Quirinus som Roms beskyddare).

Aeneas

Den andra myten inleds då Troja står i lågor efter kriget med Grekland och trojanen Aeneas, son till Afrodite och Anchises, beger sig därifrån i vilket blir upprinnelsen till en mängd irrfärder. Aeneas, som Vergilius diktar om i sitt epos Aeneiden, anträder slutligen Italien där han blir kung över latinarna. Han mister livet i ett fältslag, men kom att räknas som anfäder till Romulus.

Gudar och gudinnor i romersk mytologi

De romerska gudarna var delvis influerade av den grekiska kulturens gudavärld och de grekiska namnen finns ibland nämnda i presentationerna. Det förekommer dock ofta avvikelser i bakgrund, roller och attribut mellan de grekiska och romerska motsvarigheterna.

Ceres avbildad med skäraCeres
Åkerbrukets gudinna ...
Ceres →

Diana spejandeDiana
Berör områden som månen och jakt ...
Diana →

FaunFaunus
Skogarnas och de öppna fältens gud ...
Faunus →

Janus statyJanus
Personifierade början och slutet ...
Janus →

Juno och JupiterJuno
Högsta gudinnan i romersk panteon ...
Juno →

Juno och JupiterJupiter
Överguden i romersk mytologi ...
Jupiter →

Mars statyMars
Romarnas krigsgud ...
Mars →

Merkurius med sin stavMercurius
Handelns och köpmännens gud ...
Mercurius →

Vesta
Eldens och härdens gudinna som hade sitt eget tempel på Forum Romanum där en evig eld brann – den fick aldrig slockna då den symboliserade Roms existens. Templet vaktades av sex prästinnor, vilka kallades vestaler. Vestalerna som måste avge kyskhetslöfte levde i templet under trettio år innan de avlöstes av nya.

Vesta var också hemmets viktigaste gudom som dyrkades ihop med larer och penater som var beskyddande andar och ansågs skydda huset och dess tillhörigheter. Den grekiska förebilden var Hestia.

Fler gudar och gudinnor i den romerska mytologin:

Quirinus - central gud under den tidiga romartiden.

Ytterliga gudar och gudinnor finns omnämnda nedan under "Lexikon".

Hjältar i den romerska mytologin

Andra figurer som vid sidan av gudarna är viktiga i den romerska mytologin.

Aeneas i rustningAeneas
Romarnas urfäder ...
Aeneas →

Arvet från de romerska gudarna till vår tid

Dagens Europa har ärvt mycket från den romerska civilisationen. Även om gudarnas ursprungliga inverkan på mänskligt liv är oss fjärran stöter vi ofta på deras namn i vardagslivet och på andra områden.

De romerska gudarna har fått ge namn åt några av årets månader såsom januari (Janus) och juni (Juno) samt både Maia och Majus för maj och förstås Mars för mars. Även veckodagarnas namn har ett romerskt ursprung och är baserade på gudar och himlakroppar. Dessa är från första dagen (som vid denna tid var söndagen), till sista med svenska och romerska namn:

Likaså är planeterna uppkallade efter romerska gudar. Den största planeten har fått sitt namn efter den mäktigaste guden, Jupiter (dess månar har fått namn från hans älskarinnor respektive avkommor). Vidare har Mars fått sitt namn efter krigsguden genom dess röda färgs hänsyftning på krig. Likaså finns en orsak gällande färg i namngivandet av den blå planeten Neptunus, vilket är taget efter havsguden.

Lexikon

Förutom de gudar som presenterats följer här en översikt över diverse namn och dylikt som tillhör den romerska mytologin.

Amor den romerska versionen av Eros.
Apollo den romerska versionen av Apollon.
Augurer spåmän.
Aurora den romerska versionen av Eos.
Bacchus den romerska versionen av Dionysos.
Castor och Pollux tvillingbröder som blev stjärnbilden tvillingarna.
Concordia endräktens gudinna.
Consus sädesmagasinens gud som firades vid skördetiden och vid vinterns ankomst.
Cupid ett bevingat barn som associerades med Amor och orsakade förälskelser genom att skjuta kärlekspilar i hjärtat på sina ”offer”.
Dido Aeneas älskare och grundare av Kartago.
Discordia tvedräktens gudinna.
Elagabalus Sol Invictus solgud som var högt dyrkad under den sena romerska eran.
Fides trohetens gudinna. Flera moderna organisationer har tagit detta namn och det latinska uttrycket bona fides för god tro används fortfarande.
Flora blomningens gudinna.
Fortuna lycko- och ödesgudinnan med Tyche som förebild.
Herkules eller med stavningen Hercules var den romerska motsvarigheten till den grekiske hjälten Herakles.
Inuus ett alternativt namn för eller en aspekt av Faunus.
Justitia den romerska versionen av Dike.
Juventa ungdomens gudinna (jmf. ordet juvenil).
Lectisternium offerfest.
Liber vingud som skulle assimileras med Bacchus.
Libertas frihetens gudinna.
Lucretia mytisk eller historisk kvinna som våldtogs av Sextus Tarquinius, son till kungen Tarquinius Superbus, och efter hon bett om at få bli hämnad tog hon livet av sig.
Luna namn på månen, vilken också veckodagen måndag blev uppkallad efter.
Magna Mater ”den stora modern”, representerades av en svart meteorit.
Minerva Roms beskyddarinna på samma sätt som Athena är Atens.
Neptunus ursprungligen sötvattnets gud, men senare motsvarande den grekiske guden Poseidons roll som havsgud.
Ops Consiva välståndets gudinna.
Orcus den romerska versionen av Hades, alternativt namn Pluto.
Pales herdegud som firades varje år med en vårfest.
Parcer ödesgudinnor (jmf med Moirai i grekisk mytologi), till namn Atropos, Lachesis och Clotho.
Pax fredsgudinna.
Penater hemmets skyddsgudar.
Saturnalia en högtid till Saturnus ära.
Saturnus ursprungligen en skördegud som sedermera likställdes med den grekiska Kronos. Veckodagen lördag blev uppkallad efter denne.
Silvanus skogarnas gud och de manliga slavarnas beskyddare, vilka ofta jobbade utomhus i lantliga miljöer eller i skogen (likställs ibland med Faunus).
Sol namn på solen, vilken också veckodagen söndag blev uppkallad efter. Även senare under namnet Sol Invictus (den oövervinnlige solen).
Somnus sömnens gud.
Venus ursprungligen vårgudinna som senare assimilerades med Afrodite.
Vestal prästinna som vaktade gudinnan Vestas tempel.
Victoria segergudinnan.
Votum löfte till gudarna.
Vulcanus ursprungligen eldgud som senare assimilerades med Hefaistos.

En längre lista med romerska gudar och deras områden.

Textkällor

Näsström, Britt-Mari. Romersk religion (2005).
Cotterell, Arthur (red.). Mytologi – Gudar, hjältar, myter (2014).
Livius. Roms kungatid (2002) övers. Sture Linnér.
Senior, Michael. Vem är vem i mytologin (1985).

Bildreferenser

Bilderna längst upp på sidan är detaljer från målningar och illustrationer. Bild vänster: Fortune av Tadeusz Kuntze-Konicz; bild mitten: Jupiter et Junon av Annibale Carracci; bild höger: Mars av Johann Baptist Straub.