målningar med motiv från nordisk mytologi

Nordisk mytologi

Ur innehållet: skapelseberättelse | Gudar | Jättar | Ragnarök | Lexikon
Den nordiska mytologin har sitt ursprung i de germanska stammar som befolkade den nordeuropeiska kontinenten och spred sig uppåt mot Skandinavien. De lämningar som bevarats till eftertiden har dock mestadels funnits i Norden och inte i de ursprungliga germanska landområdena. Eftersom germanerna kristnades där långt tidigare är färre spår av deras hedniska gudsdyrkan bevarade. I Norden däremot skedde kristnandet först flera hundra år senare omkring år 1000 och fler arkeologiska lämningar finns bevarade.

Tidsperiodiskt anses många av de fornnordiska myterna uppstått under vikingatiden, omkring år 750–1050 (i vilken grad myterna fanns tidigare kan inte fastställas då källor saknas). Vikingarna förde med sig myterna från de skandinaviska länderna till Island, Grönland och de brittiska öarna.

Förutom det germanska inflytandet som kom söder ifrån skedde en korsbefruktning mellan fornnordisk religion och den samiska i norr.

Inslag från den nordiska mytologin som jättar, dvärgar och alver kan i modern tid märkas i populärkulturen och ett sådant exempel är boken Sagan om Ringen som skrevs av J.R.R. Tolkien och senare blev film.

Källor

I de fornnordiska kulturerna fanns mytiska berättelser som gick vidare från generation till generation i muntlig form. Skriftliga källor saknas undantaget runor som ristades in i trä, sten eller metall vars metod dock inte passade för längre skrifter. Ingår gör bland annat också äldre tiders hällristningar.

Det finns annars rikliga källor tillkomna i efterhand från framför allt Norge och Island och förevigade de hedniska trosföreställningarna som funnits i folks medvetande. Från vikingatiden härstammar Äldre Eddan (Poetiska Eddan) av okänd källa samt under 1200-talet Snorre Sturlassons Edda (Prosaiska Eddan) vilka utgör de viktigaste dokumenten om den nordiska mytologin.

Bland de viktiga källorna räknas diktverken Hávamál och Völuspá, vilka ingår i den Äldre Eddan men existerar bara i senare avskrifter efter under lång tid varit muntligt traderade. Hávamál som betyder "Den högstes tal" innehåller bland annat vad som ska representera Odens levnadsregler. Völuspá betyder "Völvans spådom" ("Valans spådom") och redogör för världens uppkomst och undergång.

Skapelseberättelse i nordisk mytologi

Enligt den fornnordiska folktron skapades världen i en process där kylan i norr, Nifelheim (som också kallats den ”dimhöljda världen”) och värmen i söder, Muspelheim (som kan översättas till ”världsbrand”) fördes samman i ett tomrum eller gap, Ginnungagap (som betyder "det vidöppna gapet"). I denna mittpunkt kom hettan från söder att smälta frosten från norr och de smältande dropparna skapade med tiden urjätten Ymer.

I samma process bildades rimfrost av vilket urkon Audhumbla blev till. Ur hennes spenar fick Ymer sedan näring. Ymer i sin tur var upphov till de första jättarna (rimtursar), vilka blev till från svetten i hans ena armhåla. Vidare var urkon upphov till Bure, den första varelsen och asarnas stamfader, genom att slicka fram honom ur en sten.

Bure fick sonen Bor som gifte sig med jättedottern Bestla. De fick tre söner: Oden, Vile och Ve. Asagudarna skulle dräpa Ymer och från urjättens kött bildades land, från hans blod blev hav och sjöar och från hans hår spirade alla jordens växter. Vidare kom himmelen till av hans huvudsvål och hans hjärna spreds däri ut till moln. Ovan himmelen lyste stjärnorna och dessa var ett resultat av gnistor som slagit in från Muspelheim.

De första människorna frambringades enligt den nordiska mytologin efter att Oden och hans bröder Vile och Ve funnit två trädstammar. Av dessa formades en man och en kvinna: Ask och Embla. I Völuspá heter det att "Ande de ej ägde, / omdöme ej hade, / ej livssaft, ej läte, / ej livlig färg. / Ande gav Oden, / omdöme Höner, /
livssaft gav Lodur / och livlig färg.".

(Redogörelsen av skapelsen berättas något annorlunda i Völuspá och Snorres Edda.)

Midgård

Enligt nordisk mytologi har människorna sin hemvist i Midgård som är en skyddad borg mellan jättarnas och gudarnas boningar. Denna befästning skapades av gudarna med hjälp av Ymers ögonbryn.

I Midgård finns också Nidavellir, eller Svartalfaheim, som är dvärgarnas (svartalfernas) hem. Dvärgarna blev till från maskar i Ymers innanmäte. Dvärgarna var skickliga smeder och smidde såväl Tors hammare som Frejas halsband.

Utgård

I Utgård lever jättarna, ibland kallas deras rike Jotunheim. Namnet Utgård kom sig av att de troddes bo i ogästvänliga områden vid världens utkanter.

I den nordiska mytologin representerade jättarna, som ibland kallades resar, kaos och var ett hot mot det mänskliga livet och även mot gudarna som stred mot dem. Det fanns under perioder mer fryntliga relationer mellan jättar och gudar och kärleksrelationer sinsemellan de olika släktena kunde uppstå. En lista med jättar följer nedan.

De fornnordiska gudarna

Asagudarnas har sin boplats i Asgård, en del av Godheim som utgör gudarnas värld (som således inte är i himmelen), enligt fornnordisk tro. De manliga gudarna kallas asar medan de kvinnliga ibland kallas asynjor. Det andra gudasläktet, vanerna, har också ett eget rike, Vanaheim.

BalderBalder
Godhetens och vishetens gud ...
Balder →

Brage målningBrage
Bard som upphöjdes till skaldekonstens gud ...
Brage →

Frej och Gyllenborst målningFrej
Fruktbarhetens och fredens gud ...
Frej →

FrejaFreja
Fruktbarhetens och erotikens gudinna ...
Freja →

FriggFrigg
Himladrottningen och Odens maka ...
Frigg →

HeimdallHeimdall
Gudarnas väktare, men också den som inleder världsundergången ...
Heimdall →

HelHel
Levde i Helheim och vaktade de döda i underjorden ...
Hel →

IdunIdun
Vaktade äpplena som gjorde gudarna odödliga...
Idun →

Sigyn och LokeLoke
Ränksmidaren som fängslades av de andra asagudarna ...
Loke →

NjordNjord
Havsgud vars områden bland annat var sjöfart och fiske ...
Njord →

OdenOden
Den högsta guden vars områden bland annat innefattade krig, död och vishet ...
Oden →

TorTor
Åskguden som skyddade människorna mot jättarna ...
Tor →

TyrTyr
En äldre germansk gud som hade funktion av himmelsgud ...
Tyr →

De fornnordiska jättarna

Jättar är egentligen ett något missvisande ord. Bättre är förmodligen tursar eller jötnar – den fornnordiska benämningen var jotar (jfr. Jotunheim som är ett av namnen på deras rike), ett ord med härstamning från äldre germanska språk, och skulle kunna översättas med ”slukare”. Etymologiskt är ordet jätte bildat som en kortform till jätun som betyder ”storätare.”

BalderAngerboda
Mor till Fenrisulven, Midgårdsormen och Hel. ...
Angerboda →

Brage målningSurt
Eldvärldens härskare ...
Surt →
Finn - förekommer i medeltida legend.
Hymer - dräptes av Tor.
Nörve - far till Natten.
Tjatse - far til Skade.
Trym - jätten som stal Tors hammare.
Vavtrudner - den visate av jättarna.

Ragnarök

Ragnarök ger namn åt det oundvikliga slutet då världen går under enligt den nordiska mytologin (och kan ses som en motsvarighet till idén om Yttersta domen i Bibeln). Enligt trosföreställningarna har det sin upptakt i att en stor jordbävning briserar och resulterar i att Loke och Fenrisulven frigörs från sina kättingar. Fenrisulven slukar solen, vilket blir början till en lång och iskall vinter.

I nästa skede svämmar havet över landen då Midgårdsormen vrider sig i vrede och slutligen tar sig upp på land. Avgörandets ögonblick stundar då Midgårdsormen och Fenrisulven tillsammans med jättarna drabbar samman med Oden och Tor understödda av Valhalls krigare på slätten Vigrid. Fenrisulven slukar Oden och fast Tor dräper Midgårdsormen såras han dödligt av dennes gift av etterdroppar. Nästa katastrof sker då eldrikets härskare Surt sätter igång världsbranden. Därefter blir himmelen mörk och vattnet har täckt allt land.

Men slutet är inte fullkomligt. Världen ska en dag på nytt spira och mänskligheten fortbestår genom Liv och Livtrases – de har gömt sig i Yggdrasil, världsträdet. Också nya gudar i form av asarnas barn ska en dag utgöra nya gudasläkten över vilka Solens dotter ska lysa.

Läs vidare om den nordiska mytologin på nordisk-mytologi.se.

Lexikon

Förutom de gudar som är presenterade med egna artiklar och annat som nämnts följer här en översikt över sådant som ingår i den nordiska mytologin.

Alfheim alvernas rike.
Allvis en dvärg som figurerar i eddadikten Alvíssmál.
Alver ett slags halvgudar. Att skilja mellan är ljusa alver som är godsinnade mot människor och svartalver som är illasinnade.
Alvrodull förekommer i en källa som föderskan av en ny sol efter ragnarök. Betyder alvglans, alternativ stavning är Alvrodul.
Asgård namnet på gudarnas (asarnas) boplats.
As gud, i plural asar.
Ask den förste mannen.
Asynja gudinna, femininbildning till as (se ovan).
Aurgelmer annat namn för Ymer.
Bautasten minnessten.
Bergelmer jätte som ska ha levt före jorden skapades.
Bergresar ett släkte bland jättarna med hemvist i bergen.
Bifrost en himmelsbro.
Blot offer.
Delling morgonrodnadens gud, make till Natt och far till Dag.
Diser kvinnliga andeväsen.
Drapa hyllningsdikt.
Einhärjar (eller enhärjar) namn på krigare som stupat på stridsfältet.
Elle ålderdomens personifikation.
Enride alternativt namn på guden Tor.
Fafner dvärg som förvandlats till drake.
Fimbultyr ett annat namn för Oden.
Fimbulvintern den långa vinter som varade i flera år och föregick Ragnarök.
Fjalar bryggde skaldemjödet tillsammans med sin bror Galar.
Folkvang krigshärens fält i Asgård dit krigare som stupat fördes av valkyriorna.
Fonn jättinna, syster till Torre, Mjoll och Driva.
Fornjot en jätte tillika åsk- och stormgud, dräptes av Tor.
Forsete rättvisans gud vars boning var en gyllene sal i Glitne.
Fylgjor skyddsandar i djurskepnad. En fylgja (eller fylgia) kan också avse en ande i kvinnlig skepnad.
Galder poesiform med magiska inslag.
Garm helveteshund.
Gefjon i eddadiktningen sparsamt omnämnd gudinna som troligen hade lantbruk och välstånd som sina områden och  ska ha gett upphov till danska Själland.
Gefn binamn till Freja.
Gimle platsen där de nya människorna ska bo efter ragnarök.
Gram svärd som Sigurd använde för att döda Fafner (se term ovan).
Gravöl högtid med mat och dryck som efterföljde ett dödsfall.
Gullveig spetsades med spjut och brändes tre gånger för att sedan återuppstå som Heid vars gestalt har drag av en trollpacka.
Gunnlöd jätinna som bland annat omnämns i Den Höges sång.
Hate monsterlik varg som orsakade mån- och solförmörkelse. Alternativt namn är Månegarm.
Harg helig plats.
Hedendom brukar allmänt beskriva en annan eller flera andra trosriktningar än den dominerande, fast termen uppstod i norden och där den användes för att skilja mellan traditionell och kristen tro.
Heidrun get ur vars spenar mjödet sprutade oavbrutet.
Hresvelg en jätte i örnskepnad vid himmelens ände vars vingar satte vinden i rörelse. Kan även stavas Räsvelg eller Räsvälg.
Hrimfaxe sprang över himmelen framför Skinfaxe (se term nedan) och tuggade fradga vilket sedan föll till marken som dagg.
Hymer jätte, i vissa källor omtalad som far till Tyr.
Höner finns nämnd i Poetiska Eddan och sägs där ha medverkat till skapelsen.
Ifing ån som aldrig kunde frysa till is och utgör gränsen mellan gudarnas och jättarnas land.
Ivalde dvärgarnas furste.
Iving älv som rinner mellan gudarnas och jättarnas riken.
Jotunheim jättarnas hemvist.
Jökull fader till Snö och son till Kåre. Alternativt namn: Jokull.
Kvaser uppstod i saliven då asarna och vanerna spottade i ett kar under en fredsceremoni. Dödades sedan av dvärgarna Fjalar och Galar och hans blod förvandlades till skaldemjölet.
Lodur asagud som i Völuspá omnämns som en av skapargudarna. Även kallad vid namnet Mundelföre.
Lorride alternativt namn på guden Tor.
Lovar dvärgarnas stamfader.
Lärad ett träd som getterna Heidrun och Eiktyrner gnager på.
Mannheim människornas värld där borgen Midgård finns.
Midgård namnet på människornas boplats.
Mimers brunn ett slags visdomens källa i den nordiska mytologin. Mimers brunn var en av de heliga källorna till vilka rötterna från världsträdet sträckte sig. Namnet kommer sig från den som vaktade brunnen och denne fick också till skänks den oerhörda visdom som brunnens vatten antogs vara upphov till. 
Mundilfare far till solen och månen.
Månegarm se Hate.
Nagelfar ett jättelikt skepp som förde Muspelheims stridande skaror till slagfältet då Ragnarök instundade.
Nifelheim skuggvarelsernas rike.
Nornor ödesgudinnor av vilka Urd, Verandi och Skuld var de mest förekommande.
Rese annat namn på jätte eller troll.
Rimfaxe en häst som dreglade fram natten.
Rimner jätte.
Rimtursar namn på det äldsta av jättarnas släkten.
Rind prinsessa i skandinavisk mytologi som förfördes av Oden.
Rungner jätte med huvud och hjärta av sten.
Runor ett skriftspråk som användes och i form av runristningar gavs meddelanden på bland annat uppresta stenar.
Räsvelg satt i toppen av det magiska trädet Yggdrasil och när denne slog med sina vingar skapades vindarna.
Sejd en alternativ kultutövning med magiska inslag.
Siv hustru till Tor vars funktion inte är känd, fast är beskriven med ett gyllene hår och detta har bidragit till att hon förknippats med spannmålsskördar och jordens bördighet.
Skaldemjödet dryck som gav gudarna förmåga att skalda, dikta.
Skinfaxe en skinande häst som drog Dag bakom sig, symboliserar dagen.
Skjold son till Oden som blev en mytisk dansk kung och stamfader till den fortsatta kungaätten.
Svartalfheim svartalvernas rike som ibland kallades för Nidavelir.
Svartalver (eller svartalfer) bodde i underjorden och sågs som mer ondskefulla än ljusalverna. Förknippas ofta med dvärgarna.
Svasud gud som är förknippad med sommaren.
Säming föddes av jättinnan Skade efter en kärleksförbindelse med Oden och blev en mytisk norsk kung och stamfader till den fortsatta kungaätten.
Thul (eller Thule) kallades en kultledare eller "talare".
Tursar kan både relatera til jättar och troll.
Trym jätte som gömde Tors hammare.
Ull jaktens, bågskyttets och skidåkningens gud. Hans boning kallas Ydalir eller Ydalar.
Urdarbrunnen (Urds källa) helig källa vid världsträdets rot där ödesgudinnorna vistades och har sitt namn efter den äldsta av dessa, Urd.
Utgård borg där jättarna bodde.
Valhall de stupade krigarnas hall i Asgård där de tappraste som stupat i fält uppehöll sig.
Valkyrior kvinnliga andeväsen som hämtade fallna krigare efter strid och tog med sig dem till Valhall.
Vaner det andra gudasläktet.
Ve bror till Oden och Vile om vilken föga nämns i bevarade källor.
Vide skogslandet där Vidar härskade.
Vile bror till Oden och Ve om vilken föga nämns i bevarade källor.
Vikingar vikingarna var skickliga båtbyggare och sjöfarare. De var krigiska och tog makten i många länder i norra Europa.
Vindsval gud som är förknippad med vintern.
Vättar små varelser som enligt folktron höll till under marken.
Völvan urgammal kvinnlig gestalt och profetiskt medium. Beteckningen völvor kunde i folktron gälla kvinnor som ledde sejdseanser.
Yggdrasil det heliga världsträdet i form av en ask med grenar vidsträckta över hela världen och där gudarna samlades för rådslag. På toppen sitter en allseende örn och runt trädets rötter slingrar sig drakormen Nidhögg. Trädets livgivande var en förutsättning för världens fortgång och från Urds källa (ibland refereras det till älven Vergelmer) bevattnades trädet av nornorna.
Ägir jätte och havets gud (alternativ stavningen Äger). De drunknade fördes till hans palats på havsbottnen. Hans hustru var Ran.
Ättesaga släktsaga.

Fornordiska och engelska namn

På denna sida presenteras främst gestalter i de nordiska gudasagorna med försvenskade namn, men här kan du även se de fornnordiska namnen. Om du läser böcker på engelska i ämnet är många namn identiska eller nära på med de svenska eller fornnordiska. Här en lista med svenska, fornnordiska respektive engelska namn.

Angerboda - Angrboða - Angerboda
Balder – Baldur – Baldur
Brage – Bragr – Bragi
Frej – Frø – Freyr
Freja – Freyja – Freya
Höder – Hödur – Hoder
Loke – Loki – Loki
Njord – Njorðr – Njord
Oden – Odin – Odin
Surt – Surtr – Surt
Tor – Þórr – Thor
Tyr – Týr – Tyr
Ymer – Ýmir – Ymir
Ägir – Ægir – Aegir

För dig som vill ha samma text som återfinns på Mytologi.nu om nordisk mytologi som ebok samt ytterligare kring ämnet inklusive citat från de fornisländska källskrifterna finns eboken Den nordiska mytologin. Introduktion till fornnordiska myter och legender:

Ebok omslag

Textkällor

Enoksen, Lars Magnar. Djur och natur i fornnordisk mytologi (2014).
Enoksen, Lars Magnar. Fornnordisk mytologi (2004).
Steinsland, Gro. Fornnordisk religion (2005).

Bildreferenser

Bilderna längst upp på sidan är detaljer från målningar och illustrationer. Bild vänster: The Rhinegold & the Valkyrie av Arthur Rackham; bild mitten: The Last Farewell of Wotan and Brunhilde av Ferdinand Leeke; bild höger: Tors strid med jättarna av Mårten Eskil Winge.