• grekisk mytologi
• romersk mytologi
• nordisk mytologi
• +

Afrodite

Motsvarighet i romersk mytologi: Venus
Enligt den grekiska gudasagan steg Afrodite upp ur havets skum efter att vindguden Zefyros blåst henne på ett musselskal till Cyperns sydvästra kust (hon kallas ibland för Cypris eller Kypris). Bakgrunden till detta sublima sätt att komma till världen var att hennes far, himmelsguden Uranos fick sitt kön avhugget av Kronos som kastade det i havet. Under flera hundra år började en kropp bildas som slutligen steg upp med havsskummet och blev en skönhet som aldrig tidigare skådats. Gudinnan Afrodites födelse är en av den grekiska mytologins många häpnadsväckande beskrivningar.

Afrodite var kärlekens och skönhetens gudinna. Den cypriotiske kungen Pygmalion drabbades värst av Afrodites skönhet. Efter att ha skymtat henne förblev hon fäst på kungens näthinna och han försmådde därefter alla andra levande kvinnor. Hans tankars upptagenhet med Afrodite yttrade sig i att han avbildade henne i form av en staty av elfenben. Detta resulterade i sin tur i att han blev förälskad i statyn.

Historien har dock inte sitt slut där utan en natt då Pygmalion somnat framför statyn stiger Afrodite in rummet och med andedrag skänker hon liv åt statyn som blir kött och blod. Nästa morgon vaknade Pygmalion med sitt konstverk och sin dröm sovandes i sin famn. Symboliken i Pygmalions öde vittnar om hur en kärleksdröm kan förvandlas till verklighet och historien bekräftar Afrodites position som sexualitetens gudinna.

På Olympen fick Afrodite en älskare i Hermes, gudarnas budbärare. Deras son gavs ett namn bestående av delar från bådas namn: Hermafroditos. Denne Hermafroditos skulle en dag bada i en sjö och uppvaktades då hängivet av en nymf som under omfamningen bad till gudarna att inget någonsin skulle separera dem åt. Hennes vilja besannades bokstavligt: Hermafroditos och nymfen blev tillsammans en varelse med två kön. Dennes namn har sedermera fått beteckna en androgyn person (hermafrodit). Sambandet mellan Afrodite och Hermes märks hos deras motsvarigheter i romersk mytologi som bär namnen Venus respektive Mercurius, vilka är namnen på jordens två innanliggande himlakroppar i planetsystemet.

Efter en kärlekshistoria med Adonis som slutat olyckligt – den fagre Adonis dödades av ett vildsvin under en jakt – blev Afrodites make till slut Hefaistos, vilket snarast var ett straff utdelat av Zeus i förtrytelsen över att hans egna känslor för gudinnan inte besvarats.

Afrodite var mor till ytterligare barn som var frukten av olika utomäktenskapliga förbindelser. De flesta kom till genom älskogsförbindelsen med krigsguden Ares som gav upphov till barnen Fobos, Deimos, Harmonia och Eros. Fruktbarhetsguden Priapos var ett annat barn om vars faderskap källorna berättar olika. Vanligt är att vinguden Dionysos pekas ut som fadern. I barnalstringen ingick också Rhodos, gudinna av samma ö, vars fader var Poseidon.

För dig som vill ha bredare information och en fördjupning i grekisk mytologi finns eboken Den grekiska mytologin. Introduktion till antika myter och legender.

← Grekisk mytologi