målningar med motiv från indisk mytologi

Indisk mytologi

Ur innehållet: Gudar | Lexikon
Det finns få nedtecknade historiska dokument som berättar om fornindiska gudar och riter. Även bevarade gravplatser och ruiner är sällsynta eftersom klimatet på dessa platser snabbt bröt ner dylika monument. Vår kännedom om de tidiga indiska civilisationerna och deras mytologier är därför i viss grad grundade på spekulationer.

Från naturgudar till andliga gestalter i en spirande världsreligion

Indiens mytologi är formad utifrån en sammanblandning av tre kulturer: den etablerade kulturen i norra delarna av Indien, den folkgrupp som kallades "arier" och kom från Iran samt Deccanplatåns stenålderskultur. Det går att dela upp den indiska gudstron i tre utvecklingsfaser:

Den äldsta kända trosföreställningen i Indien är vedismen som enligt en del flesta forskare uppstod ungefär 1200 f.Kr. Den tidiga vediska gudstron var i stor utsträckning en offerkult med ritualer som utfördes under bar himmel. Några av de tidiga naturgudarna var Bhumi (Moder Jord), Surya (Solen), Chandra (Månen) och Vayu (Vinden).

Den senvedistiska perioden, som också kallas bramhanismen, ägde rum cirka 900 f.Kr. till 500 f.Kr. De vediska gudarna överskuggas alltmer av prästerliga och filosofiska spekulationer med Upanishaderna är en av de viktigaste skrifterna. Det är under denna period idén om Brahman som en världssjäl och Atman som den individuella själen uppstår.

Den religiösa utvecklingen i landet kännetecknas i stora drag av en tidig mytologi som innehåller många naturgudar och skapargudarna för att sedan alltmer intas av en andlig inriktning som utmynnar i den blivande världsreligionen hinduism (på liknande sätt har buddhismen övertagit de shamanistiska religionernas naturgudar i Mongoliet och Tibet).

Hinduismen som länge varit den dominerande religionen i Indien har alltså utvecklats under flera tusen år och den kan också ses som ett samlingsnamn på en mängd olika religiösa läror vars huvudgrenar är vishnuismen, shivaismen och shaktismen (hindu som betyder "indier" på persiska var ett ord som användes av de invandrande muslimerna på 1200-talet för att skilja sig själva från de som då bebodde landet). Hinduismen skulle i sin tur även skulle ge bidrag åt både jainismen och buddhismen.

Återfödelse

Hinduerna trodde på återfödelse där människans själ efter döden kom till en ny kropp. Denna eviga livscykel, samsara, tog slut genom den eftersträvade befrielsen från återfödelse, moksha (motsvarighet till buddhismens nirvana), då själen kunde bli ett med världssjälen, Brahman.

Källor

De främsta källorna består i de heliga Vedaskrifterna och eposet Mahabharata. Vedaskrifterna eller Vedahymnerna som består av många böcker brukar dateras från 1500-talet f.Kr. till 1500-talet e.Kr. och de utgår från muntligt traderade berättelser som främst sköttes av brahminer. Namnet brahminer härleddes från guden Brahma som ansågs vara alltings skapare. Vedahymnerna förtäljer historier om gudomliga varelser vars öden sammanlänkas med vanliga dödliga, vilket är vanligt i många mytologier.

Vid sidan om Vedahymnerna är den kanske viktigaste källan Mahabharata, ett fornindiskt epos bestående av flera böcker och med osäker tillkomst, men det brukar tidsbestämmas till någon gång från ca 600 f.Kr. till 400-talet e.Kr. Mahabharata kretsar både kring vad som tros vara historiska händelser – vilket gäller familjefejder mellan kungar och deras familjer – samt berättelser med sagomotiv.

Skapelseberättelsen enligt indisk mytologi

Rig-veda, den äldsta av Vedaskrifterna, är en viktig urkund med många av de äldsta myterna beskrivna och här återfinns också flera skapelseberättelser. Här berättas bland annat om offrandet av Purusha (ett komiskt gigantiskt väsen), vilket utfördes av gudarna och ledde till att delar av dennes kroppsdelar blev hela världen till. Det förklaras detaljerat vad de olika kroppsdelarna sedan omvandlades till – att himlen uppstod ur hans huvuden, att solen skapades av hans ögon och att all luft kom ur hans navel. Berättelsen har en del likheter med den om jätten Ymer i nordisk mytologi.

Som den första människan framställs Yama som tillsammans med sin syster Yami är barn till Visavat (Solen). Syskonen parade sig och gav så upphov till människosläktet.

Gudar och gudinnor i den indiska mytologin

Enligt hinduiska skrifter finns det ett par hundra miljoner indiska gudar och även om det inte är att anta som fakta finns det mängder varav det här presenteras ett urval av de viktigaste.

BrahmaBrahma
Skapargud ...
Brahma →

DeviDevi
Moderlighetens gud ...
Devi →

GaneshaGanesha
Den populära elefanthövdade guden ...
Ganesha →

GangaGanga
Flodgudinna som förknippas med floden Ganges ...
Ganga →

IndraIndra
Den ledande guden inom den vediska traditionen ...
Indra →

KaliKali
Gudinna med komplex betydelse ...
Kali →

KrishnaKrishna
Mångtydig gestalt i indiska trosföreställningar ...
Krishna →

SarasvatiSarasvati
Lärandets och kunskapens gudinna ...
Sarasvati →

SatiSati
Symboliserar den idealiska makan ...
Sati →

ShivaShiva
Förstörelsen gud ...
Shiva →

VarunaVaruna
Den viktigaste av de gudar som kallades Asuras ...
Varuna →

VishnuVishnu
Upprätthåller balansen i världen ...
Vishnu →

Lexikon

Förutom de gudar som presenterats ovan följer här en översikt över diverse namn i indisk och hinduisk mytologi.

Atman – ett begrepp för kärnan i personligheten hos ett levande väsens, vilken överlever döden och återföds i ett nytt liv.
Agni – offereldens gud.
Aiyanar – tamilernas skyddspatron.
Annapurna – överflödets gudinna.
Aryaman – gästfrihetens gud.
Asuras – en grupp av gudar från tidig indisk mytologi, fick i senare tider demonstatus.
Avatar – betyder "nedstigande" på sanskrit och med detta menas att en gud uppenbarar sig i en lägre form, till exempel människa eller djur. Det är vanligt för en indisk gud är förknippas med många avatarer.
Brahman – världssjälen.
Devas – en grupp ariska gudar som dyrkades i Iran och Indien (arier avser här forntida indoiranska stammar).
Hanuman – apgud. Son till vinguden och den allra visaste enligt Ramayana.
Kamadhenu – urkon som är moder till alla kor (för indier är kon ett heligt djur).
Rama – sjunde avatar av Vishnu och huvudpersonen i eposet Ramayana.
Rig-veda – fornindiskt epos.
Rudra – stormguden vars drag senare upptogs av Shiva.
Soma – helig dryck.
Yama – den första mannen enligt eposet Rigveda.
Vritra – drakmonster som dräptes av Indra.

En annan lista med indiska gudar.

Textkällor

Cottrell, Arthur (red.). Mytologi – Gudar, hjältar, myter (2014).
Schreiber, Adèle. Den hinduiska gudavärlden – i indisk konst och litteratur (2004).
Wibeck, Sören. Religionernas historia – om tro, hänförelse och konflikter (2004).

Bildreferenser

Bilderna längst upp på sidan är detaljer från målningar och illustrationer. Bild vänster: Vishnu av okänd konstnär från en illustration i Mahabharata; bild mitten: Brahma av okänd konstnär; bild höger: Shiva av okänd konstnär från en illustration i Mahabharata.