• grekisk mytologi
• romersk mytologi
• nordisk mytologi
• +

Krishna

Krishna (skrivs ibland Kṛṣṇa) är i indisk mytologi en uppenbarelse av Vishnu i form av dennes åttonde avatar (inkarnation). I hinduisk pantheon är Krishna långt mer än bara en avatar och en av de mest dyrkade. Det figurerar olika framställningar av Krishna i den långa traditionen av trosföreställningar i Indien och därmed saknas en samstämmig redogörelse kring denne mytiska gestalt.

Krishna är en märklig gestalt i den indiska mytologin då han förekommer i olika versioner. I en version är han den åttonde inkarnationen av Vishnu medan han i andra framställningar dyrkas som en oavhängig gudom.

Enligt en sägen hade ödet bestämt att kung Kamsas skulle mördas av ett ännu ofött barn av hans kusin Devakis. Den tyranniske kungen Kamsa dödade därför varje barn Devakis födde. Det åttonde barnet, Krishna, lyckades dock föras undan varpå kungen beordrade att alla nyfödda barn skulle dödas. Denna historia uppvisar klara likheter mellan Krishnas och Kristus liv. Då några demoner skickas efter Krishna klarade han sig dock till skillnad från Kristus på ett övernaturligt vis genom att på egen hand dräpa dessa trots att han bara är ett litet barn (vilket mer liknar hur barnet Herakles i den grekiska mytologin avlivade de ormar Hera sänt).

Den unge Krishna uppfostras av några herdar och han blir väldigt omtyckt av flickorna. Han skulle senare ta sig många älskarinnor (84 000 enligt en mytisk källa), av vilka han höll herdinnan Radha mest kär. I det stora eposet Mahabharata berättas ytterligare historier om Krishnas jordeliv.

I diktverket Bhagavad-Gita används ordet ”Herren” om Krishna och denne ger här råd till en prins. Dessa råd kan upplyftas som allmänna lärosatser för hinduismen. Krishna säger i en passage något som kan hänföras till samsara, alla varelsers eviga kretslopp:

De vise sörjer varken levande eller döda. Ty aldrig var den tid då jag inte var, eller du (…) inte heller skall vi alla någonsin härefter upphöra vara.

I en annan passage i samma lärodikt uttalas något som kan liknas livsideal med syftning till moksha, vilket är befrielsen från kretsloppet och motsvarar det som inom buddhism kallas nirvana:

Den människa som lägger ifrån sig alla begär och vandrar utan längtan, utan tanke på ´jag ´eller ´mitt´, hon når frid. Detta är det brahmiska tillståndet: den som vunnit det förvillas inte. Belägen däri även i sin sista stund når han brahmans stillhet.

I senare hinduism dyrkas Krishna av många indier som den högsta guden vars enkla och kärleksfulla herdeliv ses som ett ideal.

← Indisk mytologi