Okeanos

Motsvarighet i romersk mytologi: Okeanos
Mosaik med OkeanosUnder antiken troddes den kända världen vara omgärdad av ett stort världshav, vilket kallades Okeanos. Okeanos personifierades med en gudom tillika titan som var son till Uranos (som personifierade himmelen) och Gaia (som personifierade jorden). Okeanos och hans syster tillika maka Tethys frambragte oräkneliga avkommor i form av havsgudarna (Poseidon undantaget) och vattennymferna, okeaniderna. Okeaniderna var tusen vattennymfer varav de mer kända är Europa, Kalypso, Tyche och Styx.

Vattennymferna ska i mytologin skiljas från havsnymferna, nereiderna. De sistnämnda var barn till Okeanos dotter Doris.

Världshavet som utgjorde allt hav innefattade under Antiken även innanhavet mellan Europa och Afrika (vilket först av romarna namngavs Medelhavet, Mare mediterraneum). En mytisk episod berättar hur Herakles genomkorsade detta hav över till Afrika med hjälp av solgudens gyllene bägare. Solen hade också ett speciellt förhållande med Okeanos då denna ansågs stiga upp och ner i den stora oceanen.

På andra sidan Okeanos, i västlig riktning, sades Hesperiderna bo i en fantastisk trädgård med gyllene äpplen. Besläktat är ordet Hesperien som grekerna kallade den då okända landmassan som vi idag kallar Spanien och på latin heter Hispania.

Okeanos har också en viktig roll i en version av den grekiska mytologins skapelseberättelse. Hos Homeros nämns Okeanos som den som skapade världsalltet. I tidig grekisk mytologi uppfattades jorden som hela den värld som existerade och Okeanos beskrevs som ett oändligt vatten som omgav den fasta jorden och vars vatten tjänade som den livgivande faktorn till all växtlighet och i förlängningen alla levande varelser.

Grekisk mytologi

Textkällor

Day, Malcolm. Gudar och gudinnor i Antik mytologi (2007).
Mavromataki, Maria. Grekisk mytologi & kult (1997).

Bildreferens

Bilden är en detalj från en mosaik från antiken föreställande bland annat Okeanos.