Detaljer från målningar med mytologiska motiv

Mytologi

Slår man på ordet mytologi i en uppslagsbok får man en förklaring i stil med ”sammanfattning av ett folks eller en religions gudasagor”. Gudasagor är en bra synonym, men inte heltäckande då mytologi även inrymmer mytbildningar som inte alltid rör överjordiska varelser. Mytologi kan därför mer övergripande ses som läran om myterna hos en kultur.

Ordet myt är av grekiskt ursprung och betyder "berättelse" eller "skildring". Det sagobetonade draget fick ordet efter att historikern Herodotus skildrat kriget mellan grekerna och perserna utan att kunna säkerställa alla fakta. Han valde medvetet att inkludera sådant som kunde vara uppdiktat.

Man bör å andra sidan skilja mellan saga och myt. Medan en saga för det mesta avser en fiktiv berättelse brukar en myt ofta vila på en sägen, något som fått förankring i folktron och som kan ha en viktig kulturell funktion. En myt saknar dock faktiska bevis. Till exempel anses berättelsen om det trojanska kriget vara en myt då den saknar grund för vara en korrekt faktabeskrivning av historien. Däremot är det möjligt att ett liknande krig som myten bygger på faktiskt ägt rum - myter har ofta en historisk bakgrund.

Mytologin hos en kultur inrymmer en mängd gudar som envar representerar olika ting. En gud kan förknippas med väderomslag medan en annan kan stå en bi i vardagliga göromål. De mytiska berättelserna är inte reserverade för enkom gudar - hjältar och dylika vidunder upptar en del av skildringarna. Som bakgrund finns vanligtvis också en skapelseberättelse.

Teman skiljer sig åt i mytologiska berättelser. Ibland spelar gudarna in i människornas liv, men det händer också att de intrigerar och strider mot varandra. I de historier som berättas återspeglas ofta mänskliga egenskaper, vilka får komma till uttryck i någon form och ofta med symboliska inslag.

Kännedom om mytologier är lärorikt då dessa fortfarande ekar i vår värld. Inom allehanda områden finns namn på företeelser och dylikt som härstammar från mytologin. Inte sällan gör sig myter gällande genom kulturella yttringar inom skönlitteratur och konst. Varelser och episoder från bland annat den grekiska och nordiska mytologins världar har varit tacksamma motiv för författare och konstnärer under hundratals år. Ingen annan mytologi är dock lika framträdande som den grekiska i den västerländska kulturens konst. Det går väl knappast att säga att fenomenet fortfarande är särdeles livaktigt under 2000-talet, men återvänder man till äldre konstnärliga verk är kontakter med mytologin otaliga. En förståelse av många konstverk underlättas utan tvekan vid kännedom kring mytologier.

Ett av många kända exempel inom litteraturen där den antika mytologin har används i rikliga halter är Ovidius prosaverk Metamorfoser. I bildkonsten är exemplen oräkneliga av gestalter från mytologins värld avbildade på duk och i marmor. När det gäller myter som figurerar inom skönlitterära verk är det samtidigt viktigt att förstå att dessa är bearbetningar av myter och kanske inte fullt trogna redogörelser av deras ursprungliga utformning.

Vad gudarna dyrkas för och deras attribut

I de flesta civilisationer har människorna dyrkat gudar på olika vis och av olika orsaker. När det inte är frågan om monoteism dyrkas en mängd gudar för specifika ting. Som en del i detta har de ibland förlänats särskilda attribut. I den grekiska mytologin finns till exempel Prometheus som brukar avbildas med en fackla eftersom han ansågs ha lärt människorna att använda elden.

Det går också att dela in gudar i kategorier beroende på de förknippas med och vilka funktioner de har. Naturgudar (t.ex. vattengud) och etiska gudar (t.ex. rättvisans gud) är två huvudkategorier.

Uppkomsten av gudar

Uppkomsten av gudar är inte särskilt märklig om man betänker de imposanta fenomen naturen har att bjuda på. Att den vinande stormen eller den dundrande åskan inte skulle bero på någons vrede är nästan svårare att tänka sig än det motsatta om ingen vetenskap kan bistå med förklaringar. Det var ofta naturfenomen som gav upphov till tron på det överjordiska och för att blidka någon gud kunde till exempel djur offras i havet för att slippa svåra stormar. Även historiska händelser som delvis glömts bort kunde också bli upphov till myter och särskilt hjältar från krig och beryktade konungar tjänade som mönster för uppkomsten av gudar.

Mytologier i olika delar av världen

Tron på gudar är något som upstått på många platser i världen och många gudar har också överförts från en mytologi till en annan då kontakter mellan olika folkstammar och kulturer ägt rum genom historien. Vanligen vill de involverade tillskriva sin tro en unik ställning, vilket alltså inte alltid stämmer med fakta då mytologier tenderar vara sammanlänkade i någon grad.

Ibland nämns benämningen "protomyter", vilket avser äldre myter som överförts i varierade former till flera kulturers mytbidlningar. En känd teori av Psykologen Carl Jung menade att liknande myter uppstår i olika kulturer i form av arketyper som han ansåg fanns i det kollektiva omedvetna. Att orsaken till likartade myter skulle vara psykologisk anses inte längre för troligt då det visat sig att några myter är helt frånvarande i vissa äldre kulturer. Den idag rådande teorin är att myterna har spridit sig mellan olika folk.

•  DEN GREKISKA MYTOLOGIN →

•  DEN ROMERSKA MYTOLOGIN →

•  DEN NORDISKA MYTOLOGIN →

•  DEN MESOPOTAMISKA MYTOLOGIN →

•  DEN EGYPTISKA MYTOLOGIN →

•  DEN KELTISKA MYTOLOGIN →

•  DEN INDISKA MYTOLOGIN →

•  DEN KINESISKA MYTOLOGIN →

Andra resurser på Internet

En av de mest rikhaltiga källorna på Internet är Encyclopedia Mythica. Här hittar du massor av information ifråga om myter, folksägner och religioner.

Böcker i ämnet

Detta är bara ett mindre urval av böcker och är samtliga på svenska.

Lexikon

En översikt över allmänna termer och begrepp inom ämnet. Separata lexikon finns i samband med genomgångarna av varje mytologi med termer som särskilt berör dessa.

Animism – religiös uppfattning om att livlösa objekt såsom stenar och träd samt naturfenomen som vind och eld bebos av andar.
Antropogoni – betecknar en myt om människans skapelse.
Apoteos – betyder "förgudande" och avser en människan som upphöjts till gud. När det sker rör det sig i regel om en högst betydande människan. Detta var bland annat vanligt inom kinesisk och romersk kultur där kejsare under eller efter sin livstid apoteoserades.
Folklore – hos en kultur bevarade föreställningar om det övernaturliga.
Hedendom – uppstod som benämning för att skilja den traditionella folktron i norden från den nya kristna tron. Har sedan gällt som benämning för avvikande folkreligioner efter att en universalreligion blivit dominerande. Ofta andvänds hedendom nedsättande då perspektivet utgått från den nya tron och hednisk tro har då likställts med oriktig tro.
Hierofani – en term för när något heligt manifesterar sig i form av något, till exempel att en gud antar skepnad av en planet.
Kosmogoni – betecknar en myt om världens skapelse.
Kult – samlingsteckning på handlingar som ingår i en kulturs religiösa dyrkan.
Mopoteism – avser en religion där endast en allsmäktig gud ingår. Motsatsen till polyteism.
Mythemer – en term av strukturalisten Claude Lévi-Strauss som gällde likartade narritiva myter som återkom och spreds mellan olika kulturer.
Pantheon – en polyteistisk religions gudavärld.
Polyteism – månggudsdyrkan, vilket avser en religion där flera olika gudar ingår. Motsatsen till monoteism.
Rit – religiös ceremoni.
Teogoni – betecknar en myt om gudarnas uppkomst.
Theomakia – beteckning för myter om krig mellan gudar.
Trickster – benämning för den typiske trubbelmakaren i en mytologisk värld, två exempel är Loke i fornnordisk mytologi och Gong-Gong i den kinesiska.

Textkällor

Steinsland, Gro. Fornnordisk religion (2005).
d'Huy, Julien. Scientific American vol 315. "The Evolution of Myths" (2016).

Bildreferenser

Bilderna längst upp på sidan är samtliga detaljer från målningar: bild vänster: Afrodite av Nils Bergslien; bild mitten: Medusa av Arnold Böcklin; bild höger: Tors strid med jättarna av Mårten Eskil Winge.