Mesopotamiskt mytologiska motiv

Mesopotamisk mytologi

Ur innehållet: Mesopotamiens historia | Gudar | Lexikon
Sedan urminnes tider har människan dyrkat gudar och redan i de första civilisationerna finns tydliga spår av gudavärldar. I Mesopotamiens tidiga civilisationer uppstod bland annat mytologier i de kulturer som befolkades av folkslag vid namn sumerer, babylonier, hurrier och hettiter.

Mesopotamiens mytologier tillsammans med Egyptens är de äldsta vi känner till och därmed och de första spåren av mänsklig religiositet. Att det dock förekommit än tidigare gudsdyrkan är högst troligt att anta.

Mesopotamiens historia

Mesopotamien kallades området i Mindre Asien – nuvarande Irak – där floderna Tigris och Eufrat skapade goda livsförhållanden för några av de äldsta civilisationerna. Floderna Tigris och Eufrat översvämmades med jämna mellanrum vilket resulterade i bördig jord och förutsättningar för jordbruk. Naturens krafter var dock oberäkneliga med förödande skyfall och torka om vartannat som skapade allt annat än idealiska livsförhållande.

I detta område som kallades Mesopotamien uppstod flera av de tidigaste civilisationerna, bland annat vid de tidiga städerna Uruk och Ur. Ett av de tidigaste folkslagen som bebodde delar av Mesopotamien för cirka 4000-5000 år sedan var sumererna. Fynd av arkeologer har kunnat visa att det även fanns en sumerisk mytologi. Tidens avstånd har dessvärre inneburit att berättelserna som kringgår myterna inte finns bevarade alternativt endast som fragment. 

Karta över forntida Mesopotamien

Två andra mäktiga riken som uppstod i Mesopotamien ca 2000 år f.Kr. var Babylonien och Assyrien. Babylonien var ett stort område i Mindre Asien, nuvarande Irak och var en av de mest blomstrande civilisationerna under andra årtusendet f.Kr. Dess gudavärld hade till vis del övertagits från den sumeriska mytologin. Berättelserna går igen, fast de gamla gudarna bär ofta nya namn och ytterligare tillkommer dessutom. Den babyloniska mytologin skulle i sin tur stå förebild för den assyriska.

Mesopotamisk mytologi innefattar således sumerisk, babylonisk och assyrisk mytologi, vilka i hög grad var assimilerade (då gudarna har olika namn anges detta).

Gudarna skapar världen och människan

Det babyloniska eposet Enuma Elish beskriver vattnet som alltings urämne och detta föregår både himmel och jord. I begynnelsen utspelar sig maktkamper mellan gudarna och precis som i den grekiska mytologin besegrar en yngre generation den äldre. Marduk övervinner sin rival Tiamat (som personifierar kaos samt kvinnlighet) genom att klyva henne i två delar. Den ena delar gör han till himlavalvet och den andra blir jorden där floderna Tigris och Eufrat rinner upp ur ögonhålorna.

Enligt den sumeriska mytologin beboddes jorden först av gudar som skötte om regioner där bevattning var ett av de vanligaste göromålen. Arbetet sågs dock som betungande och därur föddes idén att skapa människan. En av de ledande gudarna, Enki, bad Ninhursag att forma människan av lera. Människan roll som underordnad är här tydlig, hennes lott blev sedan att bland annat bruka jorden, ägna sig åt djurskötsel och förse gudarna med mat.

Syndaflod

Det finns en historia om syndaflod, något som skulle återkomma inom många trosföreställningar (t.ex. syndafloden i Bibeln). Vad som berättas i källorna är att befolkningstillväxten hade lett till oväsen till den grad att guden Enlils sömn stördes. Enlil sände därför torka åt jordens befolkning för att nedbringa befolkningen. Enlil var ändå inte nöjd och planerade en översvämningen som skulle utplåna hela mänskligheten. Den vise guden Enki var dock på människornas sida och visste råd om hur situationen kunde räddas. Han instruerade Ziosudra (Atra-hasis blir sedan motsvarigheten i babylonisk mytologi) att bygga en båt och på den medta sin familj och därtill olika djur (här finns en tydlig parallell till Noas Ark i Bibeln). Översvämningen kom, men Ziosudra och hans besättning överlevde. Efter detta lyckades gudarna beveka Enlil och han nöjde sig med att införa barnadödlighet och ofruktsamhet bland somliga kvinnor, vilket saktade in människans utbredning.

Betydelsefulla gudar och gudinnor i mesopotamisk mytologin

Här presenteras några av de viktigaste gudarna och gudinnorna som dyrkades i Sumerien och Babylonien.

Anu
Himmelsgud och del i världens tillblivelse ... läs om Anu →

Baal
Storm-, regn och åskgud ... läs om Baal →

Ea
Vatten- och vishetsgud ... läs om Ea →

Enlil
En av de högsta gudarna i den sumeriska mytologin ... läs om Enlil →

Ereshkigal
Underjordens gudinna ... läs om Ereshkigal →

Gilgamesh
Hjälten från det kända mesopotamiska eposet ... läs om Gilgamesh →

Ishtar
Modersgudinnan som även blev förknippad med krig och kärlek ... läs om Ishtar →

Marduk
Den högsta babyloniska guden ... läs om Marduk →

Nergal
Sumerisk krigsgud ... läs om Nergal →

Utu
Den sumeriska versionen av den akkadiska solguden Shamash ... läs om Utu →

I den babylonska mytologin finns två grupper av gudar: Annunakigudarna som har sin hemvist på jorden och Igigi vars boning är i himlen.

En resurs på engelska där du kan läsa vidare om mesopotamiska gudar är oracc.museum.upenn.edu.

Lexikon

Förutom de gudar som redan presenterats följer här en översikt över andra gudar, varelser och termer som hör till de sumeriska och babyloniska mytologierna.

Adad – storm- och regngud (sumerisk motsvarighet Iskur).
Anzu-fågeln – lejonhövdad örn som vaktade Enlils tempel och ödestavlorna.
Anunnaki – en kategori av gudar (den andra var Igigi, se nedan). Termen skulle senare referera till underjordens gudar.
Arulla – annat namn för underjorden.
Aruru – Se Ninhursag.
Ashnan – spannmålsgudinna och delaktig i införandet av jordbruket.
Asakku – ond demon (sumerisk motsvarighet: Asag).
Dilmun (Dilmuns trädgård) – gudarnas hem där naturen mestadels skapats av Enki.
Enmesh – sommarens gud som gav liv till jorden i form av djur på land, fåglar i luften och fiskar i havet. Hade också jordbruket som område då och bidrog till tillkomsten av nyttodjur, växter samt hade hand om bevattning.
Esagilas ziggurat – gudarnas jordiska hemvist.
Hanish – vädergud som varnade för oväder.
Humbaba – en jätte som vaktade cederskogen i Gilgamesheposet.
Igigi – en kategori av gudar med lägre status (den andra kategorin var Anunnaki, se ovan).
Lahar – boskapsgudinna och delaktig i införandet av djurskötsel bland människorna.
Mashu – mytiskt berg vars topp sades nå upp till himlen, i Gilgamesheposet passerar Gilgamesh i en tunnel genom det.
Mummu – isigt moln, en urgud som utgjorde en del av urmaterien.
Nebukadnezzar – babylonisk kung som uppträder i Gamla Testamentet,  landsförvisades och tvingades äta gräs av den hebréiske profeten Daniel.
Ningishzida – en gud i underjorden.
Ninhursag – skapade människan, kallas även Ninmah eller Aruru.
Ninsun - en vildko och mor till Gilgamesh. Dyrkades i templet Egalmah i Uruk.
Nisaba – kornaxets, skrivandet och lärandets gudinna.
Shakkan – boskapens gud.
Sin – mångud och fader till Shamash, solen. Son till Enlil och Ninlil. Alternativa namn är Nanna och Ennugi.
Utnapishtim – son till Ubara-Tuto och kan ses som en motsvarighet till Noa i Bibeln som i sin tur går tillbaka på en äldre berättelse där huvudpersonen heter Ziusudra.
Utukku – demoner med både goda och onda sidor.

En längre lista med babyloniska gudar och deras områden.

Textkällor

Cottrell, Arthur (red.). Mytologi – Gudar, hjältar, myter (2014).
Wikipedia.org, https://sv.wikipedia.org/wiki/Mesopotamisk_mytologi
Lindormen.wordpress.com, https://lindormen.wordpress.com/2008/04/25/sumerisk-mytologi-en-kort-intro/

Bildreferenser

Bilden längst upp är en detalj från en mesopotamisk relief som troligtvis bland annat föreställer Dumuzi, flankerad av två ormar, i underjorden. Bilden är tagen av British Museum.