• grekisk mytologi
• romersk mytologi
• nordisk mytologi
• +

Jupiter

Motsvarighet i grekisk mytologi: Zeus
Jupiter dyrkades som himmelsgud innan assimileringen med den grekiska kulturen och ett bevis därpå är Jupitertemplet på Capitolium som byggdes redan 500 f.Kr. I näst intill varje romersk stad uppfördes ett tempel som hedrade Jupiter.

Med tiden skulle hans roll alltmer likna Zeus och han skulle överta dennes blixt som attribut och vapen. Jupiter skulle förbli den högsta guden och kallades Jupiter Optimum Maximus (som ungefär betyder "Jupiter, bäst och störst").

Forskare har identifierat en triad av arkaiska gudar som utgjorde de viktigaste i det äldsta Rom. Bland dessa ingick Jupiter tillsammans med Mars och Quirinus. Jupiter personifierades på jorden av kungen (i den äldsta romerska tiden styrdes stadsstaten av kungar). Mars personifierades på jorden av statens militära styrka och Quirinus av folket.

Under antiken hade Jupiter positionen som den högste guden i den romerska kulturen tills kristendomen blev statsreligion. Hans ursprungliga roll som himmelsgud fortsatte bland annat återspeglas i örnen som vid sidan av blixten var hans symboler. Örnen är ofta avbildad inom romerska riket som en maktsymbol – symbolen skulle senare bli en dubbelörn efter att kejsarmakten delats mellan ett väst och öst.

I den romerska mytologins släktträd är Jupiter placerad bredvid Juno som är hans maka. Juno skulle senare assimileras med Hera som är Zeus maka i den grekiska mytologin. Juno och Jupiter är dock avskilda från den grekiska myten och deras ursprung är införlivade i en latinsk kult som går längre tillbaka i historien vilken berättar om att de var barn till Fortuna.

I släktträdet är Jupiter också placerad bredvid sina systrar Ceres och Vesta samt sina bröder Neptunus och Pluto. Saturnus och Ops räknas som Jupiters föräldrar, men det är således i den senare versionen av mytologin som är influerad av den grekiska.

Som den mäktigaste i himmelen skulle också den största kända planeten, Jupiter, döpas efter guden. Det stora antal månar som kretsar kring planeten skulle i många fall få namn med mytologisk härstamning. Dock oftast från de grekiska namnen då romerska motsvarigheter bland annat saknas till Ganymedes (trojansk prins), Amalthea (get som gav mjölk åt Zeus) och Adrastea (dotter till Zeus och Ananke).

← Romersk mytologi