• grekisk mytologi
• romersk mytologi
• nordisk mytologi
• +

Jesus

Jesus är centralgestalten inom de judiska och kristna traditionerna. Den kristna Jesus, eller Kristus, beskrivs som son till Gud, den utsända Messias (därav det alternativa namnet Kristus som var Messias på grekiska). Detta överensstämmer inte helt med synen på honom i judendomen och än mindre inom islam där han är en profet.

Den historiska personen (det är inte klarlagt att Jesus verkligen var en historisk person, men de flesta källor tyder därpå) föddes i Jerusalem och bör varit arameisktalande.

Jesus födelse

Jesus föddes enligt evangelisterna i Betlehem. Enligt Bibeln var modern Maria och fadern den kristna Guden. Jesus själv har därmed betraktats som en halvgud. I Lukasevangeliet står det att ängeln Gabriel besökte Maria sänd av Gud och säger följande i mötet:

Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut.

Detta märkliga förebud sprider sig över landet och det berättas att tre vise män, Caspar, Melchior och Balthasar, ger sig ut på vandring för att söka efter den nyfödda som skulle bli judarnas blivande kung. De skulle ledsagas till rätt plats av en stjärna, Betlehems stjärna (Betlehem är på biblisk tid en stad i Judéen som utgjorde södra delen av det historiska Israel), och finna det stall där barnet hade blivit fött. Att det i själva verket var ett stall nämns inte i Bibeln, men genom omnämnandet att Jesusbarnet lagts i en krubba har detta antagits.

Att barnet utnämnts som judarnas blivande kung skrämde den verklige kungen, Herodes. Han krävde därför att barnet skulle dödas. (Variationer på temat är typiskt från flera kulturers sägner där en profetia berättar att ett barn en dag ska ta över konungens plats varpå denne försöker se till att barnet mister livet. I den keltiska folktron berättas till exempel om en sådan profetia enligt vilken kungen Balor en dag ska dödas av ett av sina barnbarn och han låste därför in barnet i sin borg; likaså finns en historia om Mose som undgår döden som beordrats av en egyptisk farao genom att lämnas ute i naturen.)

Då Herodes inte lyckas finna det barn som har utnämnts till att en dag överta hans tron utfärdar han en lag om att alla pojkar i åldern två till tre år i Betlehem ska mista livet. Josef och Maria flyr med barnet till Egypten för att undkomma Herodes stadga. Josef som är Marias make är enligt Bibeln inte Jesus far. I Lukasevangeliet framgår att Maria aldrig haft någon man och hennes havande förklaras med att ”Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig”.

När Herodes dog kort därpå återvände dem. De ska då ha återvänt till den by som hette Nasaret, belägen i norra Israel, och där ska Jesus ha växt upp. Nasaret som uppväxtplats för Jesus är vedertagen inom den kristna traditionen, men i övrigt är det obekräftat om så är fallet.

Även om vissa delar ur Lukasevangeliet blivit mer spridda anses det äldre Markusevangeliet av många som den mest tillförlitliga källan om Jesu liv. Markusevangeliet som ingår i Nya testamentet skrevs omkring år 70 och blandar enligt forskarna historiska fakta med legender som uppstått.

Jesus ska under sin livstid upphöjts av judarna som en Messias – någon som är utvald och kommer med räddningen för ett folk. Han sågs vid denna tid dock inte som Guds son, då detta inte var förenligt med den monoteistiska religionen som stod i bjärt kontrast med polyteistiska religioner där gudarna utgjorde ett släktträd. I stället sågs Jesus som en ättling till kung David.

Enligt Markusevangeliet skulle hans moder inte ha befruktats direkt av Gud genom någon ängel. Eventuellt är han lärjunge till Johannes döparen – tillnamnet kommer sig av att han enligt vissa källor ska ha döpt Jesus. Under denna period får Jesus en uppenbarelse av att den Helige ande sänker sig över honom i form av en duva, vilket bevittnas av Johannes som då tillstår att Jesus är en Messias.

När Jesus var tolv år begav han sig till Betlehem (beläget knappt en mil söder om Jerusalem, huvudstaden i Judéen) med Maria och Josef vid påsk. Jesus kom i kontakt med religiösa män i templet, enligt vad som står i Lukasevangeliet. Han fick lärdomar och blev snart en man som andra lyssnade på. Snart spred sig hans rykte i Galileen.

Nu väljer han ut tolv män som ska verka som hans lärjungar och bistå honom med att kungöra hans läror. Bland lärjungarna finns bland annat Petrus och Johannes. Under denna tid växer Jesus rykte då han predikar för allt större skaror. Han utför övernaturliga gärningar när han botar sjuka och han svär förlåtelse åt syndare.

Död och uppståndelse

Jesus gärning som förkunnare blev inte långvarig. Hans läror som vid denna tid är i strid med de gällande fördöms av den romerska kejsaren Pontius Pilatus som beordrar om ett tillfångatagande. Jesus förråds av en av sina närmaste män, Judas Iskariot, och blir arresterad.

Han döms till döden genom korsfästelse. En dödsdömde fick själv bära korset under vandringen till platsen för sin korsfästelse, Golgata. Där spikades hans lemmar fast vid ett kors, vilket var den sedvanliga proceduren för verkställande av dödsstraff i romarriket vid denna tid.

Enligt Lukasevangeliet är Jesus beredd att förlåta dådet mot honom in i det sista och ska ha uttalat orden ”Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.”

Kort efter Jesu död uppstod rykten bland hans lärjungar att han återuppstått från de döda, vilket enligt Nya testamentet sker på tredje dagen och Jesus ha visat sig igen för sina förtrogna. Efter detta ska han lämnat dem för sin himlafärd.

Historien om uppståndelsen är inte var unik för Jesus. Bland annat berättar den antike historikern Herodotos om en viss Aristeas från Prokonnesos som gick in i en valkarverkstad och ska där ha dött. Valkaren hade själv sett den dödes lik, men samtidigt sade sig en annan man påträffat Aristeas och även talat med honom. När sedan Aristeas släktingar kom för att begrava honom var han försvunnen. På sjunde året därefter (notera talet sju som i flera kulturer ansetts heligt) ska Aristeas uppträtt i Prokonnesos, skrivit de Arimaspiska verserna och sedan försvunnit igen.

← Kristen mytologi