• grekisk mytologi
• romersk mytologi
• nordisk mytologi
• +

Osiris

Sägnen berättar att Osiris en gång i tiden var en hyllad egyptisk kung, men som hamnade i sin bror Seths snara. Seth hade bjudit in sin bror till en fest och framvisade en kista som skulle tillfalla den av gästerna som bäst passade i den. Då det blev Osiris tur att pröva kistan tog Seth och dennes medhjälpare chansen att spika igen kistan och kastade den sedan i Nilen. Kistan ska sedan ha flutit i land varpå hans syster Isis omsider lät återföra kroppen.

Att historien i viss mån grundas på verkliga händelser är inte alls otänkbart då maktintriger var vanligt förekommande under denna tid då Egypten styrdes av dynastier. Fortsättningen liknar dock mer en typisk gudasaga: då Seth fann att kroppen var återbördad slet han den i stycken och spred den över hela landet, men Isis lyckades på nytt återfinna kroppen i dess många delar. Hon förvandlade sig till en falk och genom att slå med vingarna blåste hon liv i Osiris.

Det hela kan ges en symbolisk tolkning där Osiris styckade kropp kan tänkas representera ett folk eller kultur som styckas upp i delar; myten kan ha tillkommit inför ett sådant hot. Att kroppen sedan på nytt blev en helhet kan då ses som att förskingringen upphörde och ett enande ägde rum.

Isis skulle också se till att hon blev havande med deras son Horus genom att sväva över Osiris kropp (det var vanligt att syskon tog varandra till makar för att avla en ny härskare inom ätten med samma blod). Osiris kom att bli härskare i dödsriket, Duat, medan Horus skulle involveras i en maktkamp med Seth som han gick segrande ur och blev således ny kung.

Som härskare i underjorden och dödsgud var Osiris en av de mest vördade gudarna i Egypten där döden var oerhört central. Dödsriket som blott kallades ”Väster” efter platsen där Re (Solen) varje kväll dog. Egypterna trodde de själva kunde komma till denna plats i väster efter döden om deras kroppar bevarades – något som skedde genom balsamering (det var dock enbart de rika som kunde ha råd med detta).

Fast innan det gick att färdas vidare till landet i väster måste den döde först ställas inför Osiris som domare. I denna process lades hjärtat i en vågskål och det fick inte väga tyngre än sanningen som lades i den andra skålen i form av en fjäder. En viktig roll inom dödskulten hade också balsameringsguden Anubis, Osiris son.

Det fanns även ett centrum för Osiriskulten i Abydos där ett tempel uppfördes av Seth I på 1200-talet f.Kr. Annars var staden Busiris i Nedre Egypten centralort för gudens dyrkan och det fanns en påle som föremål för tillbedjan som sades vara Osiris ryggrad.

Myten om Osiris och Isis har gemensamma drag med den som berättas om Baal och Anat i en äldre syrisk myt. Anat söker och finner Baals lik, hämnas honom och återväcker honom sedan till liv igen. I hellenistisk tid användes namnet Serapis om Osiris efter att han assimilerats med tjurguden Apis.

← Egyptisk mytologi