Oden

Oden målningOden är den högsta guden i nordisk mytologi. Han är magins och vishetens gud såväl som krigets och dödens.

Oden var en av de tre asagudar – de andra två var hans bröder Vile och Ve – som tillsammans dräpte urjätten Ymer och av dennes kroppsdelar skapade världen. Oden kallas också allfadern då det var han som enligt fornnordisk tro skapade de första gudarna och människorna.

Oden är son till Bor och Bestla (vilka inte räknas som gudar utan kan betraktas som någon form av urvarelse respektive jättinna och härstammar från Audhumbla- respektive Ymerätten). Hans maka är gudinnan Frigg, deras söner är Balder, Hermod och Höder. Hans första hustru Fjorgyn föder honom också en son, Tor. Därtill finns utomäktenskapliga barn bland annat i form av sönerna Vidar (med jättinnan Grid) och Vale (med jättinnan Rind).

Han rider på den åttafotade hästen Sleipner som sades vara den snabbaste av hästar. Som sina följeslagare har han ulvarna Gere och Freke samt korparna Hugin och Munin. Hugin och Munin lyfter från sin Odens skuldror varje morgon för att tjänstgöra som sin herres allseende ögon. Som attribut har Oden spjutet Gungner och den magiska ringen Draupner.

Oden är enögd efter han offrat sitt ena öga för att få dricka ur Mimers brunn, vishetens källa. Oden är således den visaste av gudarna, men det fanns också en jätte som ansågs ha en visdom som kunde mäta sig med Odens. I Eddadikten "Vaftrudnersmål" skildras hur Oden uppsöker jätten vid namn Vaftrudner för att mäta sin visdom med dennes, fast han gör det under förklädnad och kallar sig Gagnråd. Oden lyckas först besvara alla frågor som jätten ställer om överjordiska ting och sedan blir det Odens tur att ställa sin rivals kunskaper på prov. Vaftrudner lyckas besvara samtliga frågor korrekt tills Oden avslutar med att ställa en fråga endast han själv kan känna till. På denna list stöper Vaftrudner och samtidigt som han får erkänna sig besegrad inser han att det i själva verket Oden han har på besök.

Oden är också skaldekonstens gud och han talar alltid på vers. Det är också Oden som sägs ha gett upphov till runalfabetet.

Som krigets gud (Oden ska ha igångsatt kriget mellan asarna och vanerna genom att slunga sitt spjut över vanernas krigare), var det honom vikingarna tillbad för lycka i strid. Efter framgång återbördade de sedan gunsten genom att låta de stupade motståndarna bli människooffer åt krigsguden. Det finns en extatisk sida hos Odens karaktär som är kopplad till hans roll som krigsgud, denna extas ska även ha överförts på vissa krigare, så kallade bärsärkare som stred med osedvanligt raseri (jmf. bärsarkagång).

Som dödens gud har han sin boning i Valhall, den sal i Asgård där de som fallit i strid, einhärjar, togs emot. En del fördes även till Folkvang av Freja medan de som inte dött "ärofyllt" hamnade i Hel.

De forntida nordborna jämställde Oden med den romerske guden Merkurius (något som också kelterna gjorde med sin högste gud Lugh). På latin heter onsdag dies Mercurii efter Merkurius, vilket är således har ett samband med varför onsdagen i Norden blivit uppkallad efter Oden. Merkurius har också likställts med en äldre germansk gud vid namn Wodan (eller Wotan) som setts som Odendyrkandets ursprung. Därtill kan den nordiska Odendyrkan ha inspirerats av andra gudar, särskilt brukar vissa indoeuropeiska gudagestalter framhävas.

När det berättas om Oden i de gamla sagorna förekommer även en mängd alternativa namn, hela 170 stycken! Några av de vanligare är Fimbultyr, Grimner, Ygg, Vidur, Gapt, Ganglere och Gondler. Utöver ansamlingen antagna namn dök Oden många gånger upp maskerad. Skälet därtill är inte helt utrönt, men en del kan ligga att även om Oden var högste gudom var han inte allsmäktig eller osårbar – i den forntida nordiska mytologin lurade faror även på gudarna. Det är dock inte ovanligt i myternas värld med gudar som uppträder i andra skepnader än sina egna.

Nordisk mytologi

Textkällor

Cottrell, Arthur (red.). Mytologi – Gudar, hjältar, myter (2014).
Enoksen, Lars Magnar. Djur och natur i fornnordisk mytologi (2014).
Enoksen, Lars Magnar. Fornnordisk mytologi (2004).
Steinsland, Gro. Fornnordisk religion (2005).

Bildreferens

Bilden är en detalj från målningen The Rhinegold & the Valkyrie av Arthur Rackham.