Kung Arthur-sagan

Kung Arthur illustrationLegenden om Kung Arthur nedtecknades först på 900-talet, men dess rötter hade funnits i folksägen flera hundra år innan. De första nedteckningarna ska ha baserats på irländska manuskriptfragment från Feniacykeln med troligt ursprung från 700-talet. Som förlaga nämns också Ossiancykeln, vars upphovsman var en keltisk poet och krigare om vilken James Macpherson sedermera skapade det berömda diktverket Ossians sånger.

Sagan tog sin form då Geoffrey av Monmouth i sina historiska krönikor på 1100-talet framställde Arthur som en romantisk hjälte. På 1100-talet införlivades också historien om Riddarna av Runda bordet genom skalden Robert Wace. Historien om kung Arthur skulle bli vida känd i Europa under medeltiden och har också i modern tid blivit underlag för ett flertal romaner och filmer.

Det fanns enligt många en verklig förebild som levde i Britannien under 400- eller 500-talet. Denne tros ha stridit framgångsrikt mot saxarna som expanderade mot de brittiska öarna efter romarna dragit sig tillbaka. En del historiker misstänker att gestalten gick tillbaka på en keltisk gud, men det finns i så fall inget som hindrar att han från början varit en kung som av senare generationer dyrkats som gud då detta var vanligt bland keltiska stammar. Andra historiker tror han var sammansättningen av den hedniske guden Artor och en keltisk krigshjälte som ska ha levt under 500-talet. Emellertid anser de flesta forskare numera att det blott rör sig om en legend.

Vad berättas då om denne Arthur i den keltiska mytologin? Det sägs att hans föräldrar var Kung Uther och drottning Ingraine som överlämnade barnet till magikern Merlin som i sin tur lämnade det till paret sir Ector och hans hustru för att uppfostras.

Då hans fader dog blev Arthur arvinge till hans stora rike, men vid denna stund visste ingen var arvingen befann sig och han själv var ovetande om sin kungliga härkomst. Emellertid närmade sig England inbördeskrig som ett resultat av kungens frånfälle och Merlin utlyste därför en tävling i syftet att den riktige kungen skulle uppenbaras. Alla landets riddare sammankallades och de möttes av en stor sten med ett svärd i, vilket satt fast i ända upp till fästet. På stenen fanns en inskription med lydelsen att den som drog ut svärdet var den rättmätige konungen. Ingen riddare mäktade dock med att dra ur svärdet från stenen, men som av en slump skulle Arthur dyka upp. Arthur var vid denna tid väpnare åt en riddare som skulle delta i en tornering på platsen, men hade glömt sitt svärd. Arthur fick syn på svärdet som satt fast i stenen och lyckades dra ut det. Han erkändes därefter som kung.

I en annan episod från legenden om Kung Arthur förtäljs att Arthur fick ett svärd vid namn Excalibur som han ser höja sig upp ur vattnet vid en källa. Det kvinnliga väsen som rådde över sjön gick med på att låta honom ta svärdet med villkoret att han vid ett senare tillfälle skulle göra henne en tjänst.

Arthur som levde på slottet Camelot (ett påhittat slott som av vissa tros vara baserat på slottet Caerleon i Glastonbury) skulle gifta sig med drottning Guinevere. Som bröllopsgåva hade hon skänkt ett runt bord stort nog för att hundrafemtio riddare skulle rymmas vid det.

Riddarna av Runda bordet var hans mest lojala. Det kanske mest berömda äventyret som involverar dessa rör letandet efter den heliga Graal, vilket ska ha varit kärlet Jesus drack ur vid sista måltiden och som sedan hamnat i Britannien. Sökandet kostade många av riddarna livet och även sir Galahad som slutligen fann kärlet dog efter ha funnit det. Enligt en myt ska kärlet efter upptäckten levererats till Arthur och sedan blivit nedgrävt i Glastonbury.

Bland dessa som kallats riddarna av Runda bordet är förmodligen sir Lancelot mest känd för de som kommit i kontakt med modernare gestaltningar av legenden. Det var också Lancelot som Guinevere skulle förälska sig i då en kärleksrelation uppstod mellan dem bakom Arthurs rygg. Deras relation skulle omsider uppdagas och Arthur lät ställa sin maka inför rätta för äktenskapsbrott och hon dömdes att brännas på bål. Lancelot som lyckats fly och undkommit ett fängelsestraff som var utdömt åt honom hade snabbt hunnit samla en här och lyckades befria henne i sista stund.

Nya problem dök sedan upp för Arthur i form av en maktkamp med sin son Mordred. Efter att ha samlat sina män utbröt en stor strid där Arthur och Mordred slutligen stod öga mot öga på slagfältet. Arthur hade övertaget och med ett spjut genomborrade han Mordred, men före hans sista livskraft försvunnit åsamkade han med ett sista svärdshugg Arthur stor skada.

Sagan berättar vidare att Arthurs sista vilja var att hans svärd Excalibur skulle levereras till sjön där det en gång funnits och kastas i vattnet som offer till sjöguden. Därefter lades kungen i en båt som skulle färdas till Avalon (vid denna tid ett namn för gudarnas rike) för att tillfriskna. Det sades att Arthur låg någonstans i en kammare under jorden där hans sår läktes och att han en dag skulle återvända för att skydda sitt land mot angripare.

Keltisk mytologi

Textkällor

Ross, Anne. Keltiska sagor och myter (1990).
Cotterell, Arthur (red.). Mytologi – Gudar, hjältar, myter (2014).
Caerleon.net, http://www.caerleon.net/history/arthur/page12.htm

Bildreferens

Bilden är en detalj från en illustration av N. C. Wyeth från boken The Boy's King Arthur och föreställer Arthur i striden med Mordred.