• grekisk mytologi
• romersk mytologi
• nordisk mytologi
• +

Bran och Branwen

Bran var en jätte och bror till Branwen, vilka båda var barn till havsguden Llyr. I Mabinogion framställs Bran som kung över Britannien.

Den kända berättelsen om dessa tar sin början med att Branwen gifts bort med den irländske kungen Matholwch. Matholwch behandlade henne illa och lät degradera henne till en piga som fick tjäna hovet. Efter att ha lärt upp en stare att tala sände Branwen den över vattnet till Wales där brodern fick reda på hur det förhöll sig.

Bran svarade med att samla sina styrkor för att invadera Irland och legenden berättar att under denna marsch vadade han över vattnet och lade sig sedan över det så att krigarna kunde använda honom som bro. Med på färden var Brans bror Manawydan som omnämns på flera ställen i Mabinogion. Wales vann slutligen slaget efter stor manspillan, fast Bran sårades dödligt av en magisk pil (efter att fått se all förödelse som hennes bud gett upphov till dog även Branwen av förtvivlan).

Den dödligt sårade Bran önskade att hans huvud skulle huggas av för att föras till London och där begravas med ansiktet vänt mot Frankrike (enligt keltisk tro kunde huvudet leva vidare efter kroppens död).

Färden med Brans huvud varade flera år och hans män fick uppleva märkliga händelser på vägen till London och huvudet tycktes inneha magiska krafter. En episod, med symboliska innebörder, som berättas är att tack vare huvudet anordnades en sällsam tillställning i en festsal som varade i åttio år men kändes som några dagar. Den varade tills en av männen öppnade dörren från festsalen och då blev de plötsligt varse alla världens bekymmer och den fruktansvärda strid som utkämpats mellan Britannien och Irland.

← Keltisk mytologi