• grekisk mytologi
• romersk mytologi
• nordisk mytologi
• +

Bran och Branwen

Bran var en jätte och bror till Branwen, vilka båda var barn till havsguden Llyr. I Mabinogion framställs Bran som kung över Britannien.

Berättelsen om dessa tar sin början med att Branwen gifts bort med den irländske kungen Matholwch. Matholwch behandlar henne illa och låter degradera henne till piga. Efter att ha lärt upp en stare att tala sänder Branwen den över vattnet till Wales där brodern får reda på hur det förhåller sig.

Bran svarar med att samla sina styrkor för att invadera Irland och legenden berättar att under denna marsch vadar han över vattnet och lägger sig sedan över det så att krigarna kan använda honom som bro. Med på färden är Brans bror Manawydan som omnämns på flera ställen i Mabinogion. Wales vinner slutligen slaget efter stor manspillan, fast Bran såras dödligt av en magisk pil (efter bevittnat förödelsen hennes bud gett upphov till dör även Branwen av förtvivlan).

Den dödligt sårade Bran önskar att hans huvud ska huggas av för att föras till London och där begravas med ansiktet vänt mot Frankrike (enligt keltisk tro kunde huvudet leva vidare efter kroppens död).

Färden med Brans huvud varar flera år och hans män får uppleva märkliga händelser på vägen till London och huvudet tycks inneha magiska krafter. I en episod, med symboliska innebörder, berättas att tack vare huvudet anordnas en sällsam tillställning i en festsal som varar i åttio år men upplevs som några dagar. Den varar tills en av männen öppnar dörren från festsalen och då blir de varse alla världens bekymmer och den fruktansvärda strid som utkämpats mellan Britannien och Irland.

← Keltisk mytologi