collage av teckningar från keltisk mytologi

Keltisk mytologi

Ur innehållet: Gudar | sagor | Lexikon
Keltisk mytologi utgörs huvudsakligen av irländska och walesiska sagor som under historiens lopp smälte samman. Därtill ingick myter från Skottland, Isle of Man, Cornwall och galliska stammar i Brittany (Bretagne) samt andra delar av den europeiska kontinenten.

Även om tempel fanns var platserna för gudsdyrkan främst utomhus, som i heliga lundar där en druid hade funktionen av överstepräst. Naturen var nära inbegripen i gudavärlden då många gudomliga ting förknippades med djur, träd, vattendrag och andra naturföreteelser.

Enligt de mytiska berättelserna övertog kelterna Irland från de ondskefulla fomorerna som sades bo under havet. Trollkraft och gudomliga ingripanden spelade viktiga roller i den invasion som leddes av Nemed. Men efter hans död tog fomorerna över innan Nemeds folk med hjälp av efterskickade druider och krigare genom en lång och utdragen kamp kunde besegra fomorerna. Fomorerna kunde dock ta makten ånyo och det skulle dröja två hundra år till nästa invasion ägde rum, då anförd av ättlingar till Nemeds barn. Denna invasion var lyckosam och de nyanlända delade in Irland i provinserna Connacht, Leinster, Munster och Ulster (se karta nedan).

Den egna religionen upphörde då kelterna anslöt sig till kristendomen runt år 400, fast genom några munkars försorg fick den keltiska kulturen ett återuppväckande mellan 500- och 700-talen.

Kelterna

Kelter var ett av de äldsta folken i Europa som innan Roms grundande dominerade den europeiska kontinenten. De omnämns första gången hos den grekiska historikern Herodotos på 400-talet, men har då existerat i flera hundra år och med rötter ända tillbaks till 2000-talet f.Kr. Den äldsta kända fornkeltiska kulturen uppstod i Hallstatt i dagens Österrike under 700-talet f.Kr.

Kelterna (som av romarna kallades galler) bör dock inte betraktas som en homogen folkgrupp utan en hopgyttring av olika stammar. Stammarna var utspridda över stora områden: Gallien (Frankrike och Belgien), Galicien (nordvästra Spanien – hela halvön kallades Iberia) och Galatien (Turkiet).

De tidiga kelterna tros ha haft kontakt med bland annat grekiska folk och bytt varor. De flesta arkeologiska spår är sedan länge utraderade. Att lite är bevarat från de keltiska kulturerna på kontinenten beror bland annat på att de byggde sina hus av trä, man har dock funnit ruiner av försvarsverk vilka byggdes med sten.

Kelterna var ett krigiskt folk som under lång tid var högst framgångsrika och fruktade. En av deras seder var att halshugga sina besegrade. Orsaken grundade sig på tron att själen satt i huvudet och huvudena blev sedan offer till deras gudar. Liknande seder har funnits hos andra äldre folkstammar, exempelvis i Sydostasien där avhuggna huvuden från fiender bland annat kunde synas vid byns ingång.

Kelternas starka tro på livet efter döden fick dem att uppträda till synes vilt och med stort dödsförakt på slagfältet; de slogs nakna så när som på vapen och sköld. De skulle dock pressas tillbaka av romerska rikets expansion och fick ge upp mer och mer av sina territorier för att till slut att dra sig tillbaka till det brittiska öriket. Där, på den geografiska landyta som romarna kallade Britannia (dagens England och Wales), skulle kelterna besegras på nytt och drivas vidare mot Irland och delar av Skottland dit romarna aldrig gjorde sig besväret att anordna ett fältslag.

Karta över Irland, Skottland, Wales och Cornwall

Källorna till den forntida kulturen

Den keltiska kulturen traderades muntligt då skrifter saknades (det skapades likväl skulpturer där gudar avbildades samt inskriptioner som behandlade religiösa ting). Traderade sagor kom ibland senare att nedtecknas. Till exempel Lebor Gabala (”Invasionsboken”) som sammanställdes av munkar på Irland under 1100-talet och innehåller några av de äldsta myterna. Ett annat exempel är Mabinogion, en samling berättelser som nedtecknades i Wales under medeltiden.

Då vi vill lära känna kelternas kultur tvingas vi därav lita mestadels till andrahandskällor och ofta från andra folkslag som kom i kontakt med kelterna. Den nedvärderande bild som framställs av romarna, vilka var deras svurna fiender under lång tid, har genom senare forskning ofta visat sig felaktig.

Gudar och gudinnor i den keltiska mytologin

Fakta kring många av gudarna från denna mytologi saknas då kunskap bara överlevt i form av namn medan det i andra fall finns mer information från en eller flera källor. Det finns heller ingen vetskap om att den keltiska religionen hade någon skapelseberättelse.

I jämförelse med flera andra mytologier är det slående hur oskarpa gränsdragningarna mellan en gud och en vanlig dödlig är. Somliga gudar äger övernaturliga drag men är trots detta dödliga. Likt den egyptiska mytologin handlar det ofta om mäktiga härskare som kanske en gång varit historiska personer och i senare tider fått status som gudar. Det svårutrönliga förhållandet människa-gud visas också i deras ovanligt nära ställning då de kunde träffas i den Andra världen (på vilken ett av många iriska namn är Tír na nÓg, fast som mer korrekt antagligen refererar till en del av denna värld), där gudarna höll till.


Som i de flesta mytologier fanns det gudar som dyrkades vittgående medan andra var lokala. I keltisk religion saknas en dominerande gud som är konung över de andra gudarna, vilket annars är vanligt i polyteistiska trosföreställningar. Den nära förbindelsen med romarna gjorde också att dessa betraktade några av de brittiska gudarna som motsvarigheter till deras egna; till exempel jämställdes Sulis med Minerva och Lugh med Mercurius.

Arawn
En av härskarna över den Andre världen enligt forntida walesisk gudstro. Dyrkades även som terrorns och hämndens gud ... Arawn →

Badb
Krigsgudinna som utgjorde en treenighet tillsammans med sina systrar Morrigan och Macha ... Badb →

Balor
Fomorernas kung som blev dräpt av sin sonson Lugh ... Balor →

Cailleach
Gudomligt väsen eller häxa tidigt etablerad i folkminnet på de brittiska öarna ... Cailleach →

Dagda
Godhetens och vishetens gud samt förknippad med outtömlighet ... Dagda →

Epona
Hästgudinna som dyrkades av de kontinentala kelterna ... Epona →

Fionn
En irländsk hjälte och gudagestalt som även är känd som bland annat Finn mac Cool. Blev härskare i feniernas land ... Fionn →

Lugh
Solgud och krigsgud samt den mäktigaste inom den keltiska gudavärlden. Han förknippades med högtiden Lughnasadh som inträffade den första dagen i augusti och betecknade starten på skördesäsongen ... Lugh →

Macha
Förknippas med krig, men också med diverse gestalter i irländsk folksägen ... Macha →

Manannan
En havsgud som särskilt har koppling till Isle of Man ... Manannan →

Morrigan
Den fasansfulla krigsgudinnan som siade om stridernas utgång ... Morrigan →

Nuada
Ledare av klanen Tuatha De Danann som intog gudomlig gestalt ... Nuada →

Irländska sagor och hjältefigurer

Kung Arthur
Legenden tog form under 1100-talet, men hade funnits i folksägen långt innan dess och baserades på irländska manuskriptfragment från Feniacykeln som lär ha ett ursprung från 700-talet ... Kung Arthur-sagan →

Tristan och Isolde
En legend om ett kärlekspar som levt vidare under seklen. Berättelsen har också blivit en opera av Richard Wagner ... Tristan och Isolde →

Conchobar mac Nessa
Usurperade kungatronen i Ulster och omnämns i Ulster-cykeln ... Conchobar mac Nessa →

Cuchulainn
I Ulster-cykeln berättas sagan om den störste hjälten i den irländska mytologin, Cuchulainn ... Cuchulainn →

Cu Roi
Ännu en viktig hjälte som det bland annat berättas om i Ulster-cykeln ... Cu Roi →

Deirdre
Tragisk hjältinna vars skönhet hänförde två kungar ... Deirdre →

Lancelot
Den mest kände av riddarna av Runda bordet som det berättas om i Arthur-sagan ... Lancelot →

Li Ban
Omnämns som sjöjungfru i irländska sagor ... Li Ban →

Nemed
Utmålas i Lebor Gabala ("Invasionsboken") som irländarnas anfader ... Nemed →

Perceval
En gestalt som inlemmats med Kung Arthur-sagan, fast som antagligen främst har ett medeltida ursprung ... Perceval →

Oisin
En av de sena gestalterna i den irländska keltiska mytologin och en legend berättar om hans möte med Niam ... Oisin →

Walesiska sagor och sagofigurer

Bran och Branwen
Bran var en jätte stor nog att kunna vada över vattnet mellan Wales och Irland för att strida mot kungen efter bud från sin syster Branwen ... Bran och Branwen →

Ceridwen
Häxgudinna som bryggde magiska drycker ... Ceridwen →

Lexikon

Förutom de gudar som redan är presenterade följer en översikt över andra gestalter som tillhör den keltiska mytologin.

Anagantios fjärde månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring januari-februari.
Angus irisk kärleksgud, son till Dagda.
Arduina mån- och jaktgudinna.
Art mac Cuinn flera irländska mytologiska hjältar gavs namnet Art (som betyder björn). En av de mest kända är Art mac Cuinn.
Assaroe ett vattenfall längs floden Erne där Fionn enligt legenden åt av kunskapens lax.
Avalon mytomspunnen plats där det ständigt var vår och som bland annat förekommer i Arthur-sagan.
Banshee väsen från den Andra världen som uppenbarar sig som en kvinna och frambär ett dödsbud, se även Cliodna.
Bard diktare, ofta i tjänst hos en kung eller en adelsman.
Bel livet och dödens gud, förknippades med högtiden Beltaine, kvällen före första maj. Dagen blev efter kristendomens införande Johannes döpares dag.
Belenus antagligen en latinisering av guden Beli som dyrkades av kelterna som levde på kontinenten innan de drevs bort av romarna.
Beltaine fruktbarhetsfest som hölls under våren omkring första maj (alternativt namn Beltane).
Bodb Berg poesins gud, son till Dagda.
Brigid fruktbarhetsgudinna som även förknippas med högtiden Imbolc, dagen före förste februari. Alternativt namn är Brigit. I kristen tid blev hon Irlands skyddshelgon, sankta Brigid.
Cantlos tolfte månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring september-oktober.
Caoranach ormmonster som levde på Irland, men dödades av S:t Patrick.
Cath Palug gud i skepnad av en monsterlik katt, vilken fruktades av irländarna.
Cernunnos mäktig gud vars inflytande sträckte sig såväl över naturen och djuren som underjorden och välståndet. Brukade avbildas med ett hjorthorn och sittandes i Buddhaställning.
Cliodna drottningen av banshee, se ovan. Hon förknippas även med skönhet och har kallats Cliodna med det ljusa håret. Namnet stavas alternativt Clíodhna eller Cliodhua.
Conán irlänsk hjälte. Namnet betyder varg.
Connacht en av de fyra provinserna i det forntida Irland, huvudstaden var Cruachan.
Corc mac Luigthig irländsk hjälte och kung av Cashel i provinsen Munster.
Cormac mac Airt irländsk hjälte och kung av Tara.
Crom Cruach gudom från tidig keltisk historia vars dyrkan även tros ha innefattat människooffer.
Cutios sjätte månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring mars-april.
Danu modersgudinnan som alla de andra gudarna härstammade från. Alternativt namn Anu.
Diancecht läkedomsgud, likaså hans son Miach.
Diarmaid mytisk irländsk hjälte.
Donn Cuailnge en jättelik brun tjur, stred mot Finnbhennach med de vita hornen.
Druid en druid var en lärd man eller kvinna som utförde religiösa ritualer, men kunde också agera som lärare eller domare i rättsmål och tvister. De bevarade mängder av poesi i minnet och tillät inte att saker nedtecknades då det ansågs att det vanhedrade kunskapen.
Dumannios andra månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring november-december.
Dyfeb region i Wales, styrdes bland annat av Manawydan och Rhiannon under en period.
Edrinios elfte månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring augusti-september.
Elembious tionde månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring juli-augusti.
Elen gud som förknippades med vattenkällor och brunnar, övertogs som tradition i kristen tid och blev Helenas brunnar.
Equos nionde månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring juni-juli.
Esus dyrkades av de kontinentala kelterna och hade som troligt område handel.
Excalibur mystiskt svärd som förekommer i Arthur-sagan.
Fe övernaturligt kvinnligt väsen.
Fenier ett sagofolk.
Fergus mac Roich krigare och kung av Ulster. Namnet Fergus bars också av andra figurer inom irländsk mytologi och kan översättas till "manlighet".
Finnbennach monsterlik varelse i form av en tjur med vita horn.
Fir Bolg magisk stam som var ättlingar till Nemed och besegrade fomorerna.
Fisher King inlemmades i sent tillkomna berättelser om kung Arthur och som farbror till Perceval. Enligt vissa källor finns keltiska influenser för hans härstamning.
Fomorer demonfolk som härskade på Irland innan bosättare kommit dit och sades bo under vattnet.
Fyrklöver symbol i många kulturer, men speciellt i den keltiska där den sades kunna skydda mot onda andar och kunde användas för att se saker som dem verkligen var.
Galahad en av riddarna av Runda bordet och enligt flera sagor den som fann den heliga Graal.
Gawain en av riddarna av Runda bordet och hjälten i den engelska berättelsen Sir Gawain and the Green Knight från 1300-talet.
Giamonios sjunde månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring april-maj.
Glas Ghoibhneann helig ko som kunde mjölkas obegränsat.
Goibniu en smed som dyrkades som hantverksskicklighetens gud tillsammans med Credne. Det finns också en walesisk motsvarighet i Govannon.
Havsfru på engelska "mermaid" och kan också översättas till sjöjungfru. Kvinnligt naturväsen till hälften människa, till hälften fisk.
Hob figur i brittisk och skotsk folktro. Hober var sagoväsen som var vänliga mot människor.
Hy-brasil en ö som tänktes vara belägen cirka 300 mil väster om Irland, men som uppenbarade sig på olika platser var sjunde år. När européerna först landsteg den amerikanska kontinenten trodde dem att det var denna ö och därav namnet på Brasilien.
Inbolc en av de fyra årliga högtiderna, vilket ägde rum den 31 januari och firade början på slutet av vintern.
Kaledonien romarnas namn på Skottland.
Kymriska keltiskt språk som utvecklades under medeltiden.
Kay förekommer i sagor om Kung Arthur, men kan haft sitt ursprung i en walesisk gud.
Lir far till havsguden Manannan. Det skiftar det när det gäller hur Lir framställs, ibland som kung och ibland som ett havsväsen.
Llyr walesisk gud som måhända en gång varit identisk med Lir, men utpekas också som en kung (som för övrigt kan ha varit förlaga till Shakespeares Kung Lear).
Lughnasadh skördefesten Lughnasadh (eller Lughnasa) tilldrog sig första augusti.
Mathkung över Gwynedd och ibland sedd som walesisk gud.
Medbirländsk gudinna och drottning över Connacth.
Merlin i legenderna om kung Arthur förekom ibland Merlin som magiker och har senare upptagits av populärkulturen där denne förekommit som trollkarl ibland med och ibland utan någon samhörighet i övrigt med keltisk historia.
Midacirländsk hjälte och son till krigaren Colga.
Mide (Meath) nämns ibland som en egen provins i centrum av ön medan den annars brukar räknas som en del av Leinster.
Muircetach mac Erc ursprungligen en irländsk kung som sedan mytologiserats.
Mumuett tidigare namn på Munster.
Natosuelta dyrkades av kelterna på kontinenten som färskvattnets gudinna.
Nehalennia gudinna som omgavs av en kult i den region som idag är Nederländerna och som en gång beboddes av kelter.
Nerairländsk hjälte som det berättas om i Echtra Nerai.
Niallen av de kungar som regerade i Tara längst och innehavare av hjältestatus.
Nollaig vinterhögtid.
Nuadhu vattnets och helandets gud.
Ogam ett alfabet där varje bokstav förknippades av namnet på ett träd. Alfabetet användes inte som brukligt för transkribering utan för religiösa ändamål och memorering. Alternativt namn Ogham.
Ogronios femte månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring februari-mars.
Olwen dotter till jätten Ysbaddaden och berättas i den walesiska legenden om Culwch och Olwen.
Owein historisk gestalt som inkorporerades i Kung Arthur-sagan.
Partholon omnämns i Lebor Gabala som av de tidigaste bosättarna som förde en kamp med fomorerna.
Ragallach en mytisk eller kanske historisk kung av Connacth.
Riannon drottning och ibland sedd som gudinna, maka till Manawydan. Enligt sägnen ska hon och hennes som Pryderi försvunnit efter att ha blivit förtrollade..
Riuros tredje månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring december-januari.
Sadb modern till Fionn som förvandlades till en hjort.
Samonius första månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring oktober-november.
Samhain en av de fyra årliga högtiderna. Samhain ägde rum den 31 oktober och skedde i övergången till det nya keltiska året.
Segais magisk vattenkälla som sades ge visdom åt den som drack dess vatten.
Sequena gudinna som dyrkades av de kontinentala kelterna och ska ha gett namn åt floden Seine.
Simivisonios åttonde månaden i keltiska kalendern, vilken inföll omkring maj-juni.
Sinann gudinna som förknippades med Irlands längsta flod Shannon.
Stonehenge stensättning på brittisk mark som länge ansågs vara förenad med kelternas kultur, men är av äldre tillkomst.
Sulis inspirationens och förutseendets gudinna. Benämndes även Sul och romarna jämställde henne med Minerva.
Tarakullen "kungarnas kulle" belägen i provinsen Leinster.
Taranis åskgud.
Tirnanban en uppdiktad plats som var kvinnornas land och ett av flera namn på den Andra världen (alternativ stavning Tir na Ban).
Tirnanog en uppdiktad ö som var den eviga ungdomens land (alternativ stavning Tir na nÓg).
Tuatha De Danann magisk klan som härskade över det forntida Irland efter de besegrat fomorerna och Fir Bolg-klanen.
Twrch Trwyth ett monster i skepnad av en galt som förekom i walesiska sagor.
Uisneach en mytomspunnen kulle i centrala Irland.
Ulster-cykeln mytologisk text om tilldragelser i provinsen Ulster.

En ytterligare lista med keltiska gudomligheter och korta fakta.

Olika sätt att skriva namn

Diakritiska tecken har oftast avlägsnats när det gäller namn på figurer i den keltiska kulturen. Nedan ges en mindre översikt där det går att jämföra de försvenskade namnen med namn skrivna med diakritiska tecken. Notera att det kan finnas fler namnalternativ då både iriska och moderniserade namn förekommer.

Bran – Brân
Cu Roi – Cú Roí
Cuchulainn – Cúchulainn
Li Ban – Lí Ban
Manannan – Manannán
Morrigan – Mórrígan
Noisiu – Noísiu
Oisin – Oisín
Partholon – Partholón
Tirnanog – Tir na nÓg
Tuatha De Danann – Tuatha Dé Danann

Textkällor

Ross, Anne. Keltiska sagor och myter (1990).
Monaghan, Patricia. The Encyclopedia of Celtic Mythology and Folklore (2004).
Cotterell, Arthur (red.). Mytologi Gudar, hjältar, myter (2014).
Wikipedia.org, http://no.wikipedia.org/wiki/Keltisk_kristendom
Livingmyths.com.org, http://www.livingmyths.com/Celticyear.htm

Bildreferenser

Bilderna längst upp på sidan är samtliga detaljer från teckningar av Stephen Reid med motiv från irländska sagor.