• grekisk mytologi
• romersk mytologi
• nordisk mytologi
• +

Sati

Sati är i indisk mytologi hustru till Shiva och symboliserar den idealiska makan i ett äktenskap. Myten berättar att hon satte eld på sig själv för Shivas skull och denna offerceremoni har inbäddats i indisk kultur.

När en indier blir änka tvingas hon ge upp sina ägodelar och blir något av en utstött – omgifte för en indisk kvinna förekommer sällan. Historiskt har det varit vanligt att den nyblivna änkan begått sati (eller suttee), vilket innebär att hon bränner sig själv till döds på mannens likbål. Fastän detta numera är sällsynt och likaså olagligt finns det kända fall på senare år.

Ritualen med självbränning har sin uppkomst i myten om gudinnan Sati. I hennes fall var självbränningen emellertid inte föranledd av makens död utan av skammen i att hennes far förolämpat guden Shiva. Sati brände sålunda sig själv till döds för att kunna återfödas under ett annat faderskap.

En av de mest kända av indierna som begått sati var den unga Rani Sati (vars egentliga namn kan ha varit Narayani Devi), vilket ska ha skett någon gång mellan 1200- och 1600-talen. Bakgrunden var att Abhimanyu som var brorson till Krishna dött. Hans maka Uttara önskade själv få dö, men då hon var havande ombads hon låta bli av Krishna. I stället skulle satiritualen förverkligas efter hon återfötts och enligt legenden återföddes hon till Rani Sati.  

Ett av Indiens största tempel har namngetts efter Rani Sati och i det tillbeds hon tillsammans med gudinnan Sati.

← Indisk mytologi