• grekisk mytologi
• romersk mytologi
• nordisk mytologi
• +

Baal

Baal är en av de äldsta kända gudarna med ursprung i syrisk-fenicisk mytologi (där han också hade namnet Hadad). Han tillbads som storm-, regn- och åskgud.

I mesopotamisk mytologi berättas om rivaliteten mellan Mot och Baal. Denna representerade torkans hot mot den livgivande grödan. Baal blir slutligen uppäten av Mot, en händelse som kan ses symbolisera en period då torkan var förhärskande.

Baal hämnas av modersgudinnan Anat, hans maka och syster, som med en skära dödar Mot. Enligt vissa källor återuppstår sedan Baal efter han förekommit i en dröm som El haft (El räknas i de flesta källor som far till Baal). El med ursprung i forntida syrisk-fenicisk mytologi upphöjs senare som den ende guden i de Abrahamitiska religionerna, men förekommer inte i den mesopotamiska traditionen.

Även kartagerna skulle komma att dyrka Baal (eller Baal-Hammon som han då kallades). Enligt samtida uppgifter skulle det ha förekommit offer av barn, men senare arkeologiska fynd visar att detta kan varit falska rykten som uppstått för att kasta en skugga över Kartago som var romarnas ärkefiender.

← Mesopotamisk mytologi