• grekisk mytologi
• romersk mytologi
• nordisk mytologi
• +

Baal

Baal är en av de äldsta kända gudarna med ursprung i syrisk-fenicisk mytologi (där han också hade namnet Hadad). Han tillbads som storm-, regn- och åskgud.

I mesopotamisk mytologi berättas om rivaliteten mellan Mot och Baal, vilken representerade torkans hot mot den livgivande grödan. Baal blir slutligen uppäten av Mot, en händelse som kan ses symbolisera en period då torkan var förhärskande.

Baal hämnas av modersgudinnan Anat, hans maka och syster, som med en skära dödar Mot. Enligt vissa källor återuppstår sedan Baal efter han förekommit i en dröm som El haft (El räknas i de flesta källor som far till Baal). El som uppstår i forntida syrisk-fenicisk mytologi upphöjs senare som den ende guden i de Abrahamitiska religionerna, men förekommer dock inte i den mesopotamiska traditionen.

Även kartagerna skulle senare dyrka Baal (eller Baal-Hammon som han då kallades). Enligt samtida uppgifter skulle det då ha förekommit offer av barn, men senare arkeologiska fynd visar att detta kanske inte stämt utan kan ha varit falska rykten som uppstått för att kasta en negativ skugga över Kartago som var romarnas ärkefiender.

← Mesopotamisk mytologi